”Jag har alltid känt mig som min frus fru”

Posted on 2011/10/26

0



Namn: Maria På Qruiser: Maria Xson Ålder: 44 Bor: Solna Gör: Doktor i biologi och aktiv inom transföreningen KIM Familj: Snart frånskild med tre barn.

– Jag har alltid känt mig som min frus fru. Känslan av att vara född i fel kropp har varit svår att förklara, till och med för mig själv – trots att jag som biolog borde kunna ha något slags svar. Utåt sett har jag alltid varit en man. Det var först i år som jag bestämde mig för att leva fullt ut som kvinna.

Vad väckte det för reaktioner hemma?
– Det blev en massa strul. Vi har tre barn och har varit gifta i 16 år, men jag kunde ju inte tvinga min fru att ändra sin läggning lika lite som hon kan tvinga mig att leva som man. Därför håller vi nu på att separera. Min son har nog tagit det hårdast. Han är 14 och har fullt upp med sin egen tonårstids identitetssökande.

När kände du för första gången att du var född i fel kön?
– När jag var 13 kände jag att jag borde vara flicka. På den tiden hade man inte hört talas om transsexualism så jag utgick från att alla killar ville klä sig i tjejkläder, men att de var mycket bättre än jag på att dölja det.

Många går igenom en homosexuell fas, innan de kommer fram till att det är könsidentiteten och inte läggningen som är ”annorlunda”.
– Det gjorde aldrig jag. Jag har alltid varit säker på att jag inte är en homosexuell man. Idag definierar jag mig som bisexuell kvinna.

Varför är det först nu som den kvinnan kommer upp till ytan?
– Ja säg det. Det kan ha en biologisk förklaring. Mannens testosteronproduktion minskar efter 40, så jag slutade väl spjärna emot. Såhär i efterhand borde man kanske sett tecknen tidigare.

Vad för tecken?
– Som att den sexuella i mitt äktenskap aldrig riktigt fungerat.

Du har ju tre barn?
– Vem som helst med rätt könsceller kan göra en kvinna gravid, rent tekniskt. Men lusten fanns inte där.

Idag får en person som ändrar sin könstillhörighet inte kunna fortplanta sig. Om du skulle fryst ner spermier innan övergången skulle de enligt lag förstöras. Hur ser du på det?
– Jag förstår inte varför man väljer att motarbeta det. Mina barn är jätteviktiga för mig och genom mina döttrar har jag dessutom kunnat uppleva en del av min förlorade barndom. Jag förstår inte varför man ska nekas den möjligheten. Tvärtom borde ju samhället hjälpa till på samma som för cellgiftpatienter vars könsceller skadas. Man kan liksom inte rå för vilka könsceller man fått. Innan du ens har en tarm har du könsceller – långt innan du utvecklar en könsidentitet och sexuell läggning.

Du forskar på fosterutveckling, hur ser du på manligt och kvinnligt?
– Hjärnan avgör vem du är, kroppen vem du ser ut som. Grundmodellen av människa är kvinna, sedan styr Yy-kromosomen utvecklingen mot det maskulina. Hos en del djur bestäms kön genom temperatur på ägget, andra anpassar sitt kön efter livssituation. Vi människor råkar ha könskromosomer.

Hur har det påverkat dig personligen att börja leva som kvinna?
– Mina sociala fobier har försvunnit och det känns som att hjärnan äntligen blivit vuxen. Det speciella med att komma ut som transsexuell är ju att det syns utåt, till skillnad från homosexualitet. Den största tanken var nog om man skulle kunna passera som kvinna. Och det verkar jag kunna göra! Min chef hanterade det så bra att det nästan blev ett antiklimax. Jag hade nästan hoppats på en större reaktion.

Du har tjuvstartat med hormonerna, beskriv din andra pubertet!
– Jag är i det närmaste helt upptagen med att vara kvinna! För första gången i livet känner jag att jag har en kropp. Jag har aldrig sett mig i spegeln förr, men nu kan jag göra det och känna att det är jag. Och tydligen har jag fräknar på axlarna.

Händer det något i huvudet också?
– Faktiskt så har mitt lokalsinne blivit sämre och jag har större lust att shoppa. Fast så får man väl inte säga?

Hur lever du hemma?
– Av respekt för min fru går jag klädd i mina manskläder. Jag byter om på jobbet som kompromiss. Man får vara lite pragmatisk.

About these ads
Posted in: Att komma ut