Han är Indiens förste gayprins

Posted on 2008/07/19

0


Det var en gång en indisk prins. Prinsen hette Manvendra och bodde i ett stort rosa palats. Det låter som saga, men den sanna historien om den homosexuelle prinsen Manvendra Singh Gohil kantas av nersammanbrott, tvångsgifte och depressioner.
Publicerad i QX augusti 2008

Prins Manvendra uppfostrades till att en dag bli maharadja över sitt folk i staden Rajpipla och hans söner skulle föra Singhdynastins 600-åriga historia vidare. Men prinsen hade en hemlighet…

När han kom ut 2006 skapades stora rubriker i hemlandet.

– Det finns en arrogans och ignorans gentemot homosexuella i Indeien, även bland de intellektuella och framförallt hos polisen, förklarar prins Manvendra. Jag arbetar sedan mer än tio år tillbaka på ett HIV-center. Flera av mina anställda har arresterats för att de delat ut kondomer och föreläst om säkert sex.

I Indien ses homosexualitet fortfarande som en sjukdom och samkönat sex straffas med fängelse. Det enda sättet att skydda sig mot trakasserier är enligt prins Manvendra att stanna i garderoben.

– Öppet homosexuella kan bli uppsagda från sina arbetsplaster. Äktenskapet mellan man och kvinna är en stor del av vår kultur. Många homosexuella tiger om sin läggning och gifter sig mot sin vilja. De träffar män i hemlighet, vilket ökar risken för HIV-smitta som de sedan tar hem till sina fruar.

Uppståndelsen kring Manvendras beslut att komma ut nådde även USA. Hösten 2007 blev han som förste indier inbjuden till Oprah Winfreys tv-program för att delta i homospecialen Gay around the World. I sagan om prinsen är det Oprah som är den goda fen.

– Oprah förändrade mycket i Indien. Folk började tänka. ”Varför skulle Oprah flyga honom ända till Chicago om han inte har något att berätta?” Då började till och med homofoberna att lyssna.

Där berättade han bland annat hur han, som seden bör, gifte sig med en kvinna 1991, trots att hela kroppen sade ifrån.

– Jag tänkte att de homosexuella tankarna kanske skulle gå över. Men vi låg aldrig med varandra, och eftersom äktenskapet aldrig fullbordades kunde vi skilja oss. Idag ångrar jag djupt att jag vanhedrade kvinnan så. Jag känner att jag har förstört hennes liv.

Hur bestämde du dig för att komma ut?
– Efter min skilsmässa genomgick jag tio år av personlig vånda och kval, utan att ha någon att prata med. Vad var jag för någonting? Jag blev deprimerad och tillslut fick jag ett nervsammanbrott. Jag låg på sjukhus i fjorton dagar. Det var min läkare som berättade för mina föräldrar. Så jag valde det aldrig själv.

Hur reagerade maharadjan och drottningen?
– När det blev känt i medierna sade de upp släktskapet med mig. Officiellt var jag inte längre deras son. Men jag klandrar inte dem, utan deras okunskap. De gjorde sin plikt, som den nu är i vårt samhälle. Nu måste jag göra min och visa att homosexualitet finns och skapa dialog.

Det finns ännu en plikt som prinsen vill fullfölja:

– Jag vill adoptera en son, som kan föra vårt arv vidare. Eftersom jag inte kan få barn biologiskt är det tillåtet att adoptera en arvinge inom släkten.

Är det främsta skälet till att du vill bli far?
– Att bli far är självklart en underbar upplevelse, åtminstone tror jag det, men framför allt handlar det om att leva upp till de förväntningar som ställs på en prins.

Nu har du bjudits till Stockholm för att inviga Europride 2008.
– Ja, och jag är ytterst hedrad att få detta privilegium. Jag ser fram emot många idéutbyten under min vecka i Sverige. Ni har kommit långt i hbt-frågor och jag imponeras av den allmänt breda acceptansen. Förhoppningsvis tar jag med mig många lärdomar hem.

Hem är fortfarande Rajpipla, även om han inte längre bor i föräldrarnas rosa palats.

– Det är lite lustigt, säger Manvendra när han talar om sin hemstad. Den kallas ”den rosa staden” efter färgen på husen. Kanske anade mina förfäder att en av deras ättlingar skulle födas homosexuell.

Annonser