Anette – hinduistprästinna för hbt-personer

Posted on 2010/12/12

0


Namn: Anette På Qruiser: adaji. Ålder: 46. Bor: Jordbro. Familj: Singel med en son.
Publicerat i QX augusti 2010

Vad jobbar du med?
– Som ledsagare för ungdomar med olika diagnoser, till exempel autism. Men främst är jag prästinna.

Prästinna? Inom vilken religion?
– Hinduismen. Jag tror att vi levt fler än en gång, och att kroppen bara är en tillfällig boning för våra eviga själar. Jag är till exempel säker på att jag har varit man i ett tidigare liv. Och fjolliga killar har helt klart varit tjejer i. Anledningen till att de feminina dragen finns kvar är att de inte känt sig klara med den delen av livet.

Vad avgör vad man återföds som?
– En stor del är vad man tänker på i dödsögonblicket.

Hypotes: om jag går över gatan och tänker ”man kanske skulle ta och vattna blo–!” och blir påkörd av en bil…
– Så är det troligt att du återföds som en blomma.

Islam har fem grundpelare, kristendomen tio budord – vad vilar hinduismen på?
– Det viktigaste är själen, och den kan man vårda och förfina med olika former av yoga och genom punja, fromma handlingar mot andra levande väsen. Idag har jag till exempel gett pengar till en hemlös, vattnat mina blommor och sjungit för min hamster.

Hur gamla är våra själar?
– Enligt Vedaböckerna, som jag följer, är universum och jorden 311 biljoner år gamla. Våra själar är troligtvis äldre, eftersom universum föds och tillintetgörs om och om igen.

Hur tänker du kring vetenskapens gissning på 4,6 miljarder år?
– När man bakar in vetenskap blir det lätt futtigt. De resultaten är uppmätta med ofullkomliga instrument, skapade av ofullkomliga människor. Vedaböckerna är guds ord och absolut sanning.

Du växte upp i Hässelby på sjuttiotalet. Var hittade du indisk andlighet stockholmsförorten?
– Jag har alltid varit emot konsumtionssamhället och umgicks med aktivister och hippies när jag var yngre. Sedan hittade jag Radio Krishna, och blev intresserad av karma och vegetarianism. Då jag var 21 sökte jag mig till Hare Krishnas restaurang på Fridhemsplan och de introducerade mig för yoga och meditation. Första gången jag sjöng ett mantra kände jag en lycka så djup som jag aldrig känt förut.

1989 besökte du en av Indiens mest heliga platser, Vrindavan. Hur var det att komma dit?
– Att vara bland 5000 tempel, höra sången och klockorna, känna lukten av rökelsen, se folk med radband som bad och sjöng precis som jag… att sätta sig i ett tempel och meditera är det skönaste man kan göra. I Sverige är jag en alien, i Vrindavan kände jag mig hemma.

Vad hindrar dig från att flytta dit?
– Min son är bara 15 år och behöver fort- farande bo med mig här. Han har autism. Och även om jag förespråkar ett enkelt liv kan jag inte bo på gatan.

Religionen verkar vara ett stort stöd för dig i livet. Var det likadant när du kom ut?
– Jag tror det. Jag kom ut 1999, men har aldrig brytt mig om vad andra tycker om mig varken förr eller senare. Jag är en krigare på det sättet.

Har du talat med din guru om din läggning?
– Aldrig. Han intresserar sig inte för sådant. Relationer mellan människor är materiella relationer. Han ser bara till själen.

Kan inte du känna en längtan efter en sådan materiell relation?
– Jag kan känna en önskan efter en partner som också är intresserad av andlighet. Jag blev ganska nyligen dumpad av en kvinna jag levt med i tre år. Hon var yngre och ville gå vidare.

Så du letar efter en tvillingsjäl?
– Jag tror inte på tvillingsjälar. Den känslan av att ha ett oförklarligt starkt band till någon beror ofta på att man känner någon från ett tidigare liv.

Men om själen är det viktigaste, om kropp och kön bara är världsligt, borde hinduismen vara väldigt öppen för samkönade relationer…
– Jo, men så är det tyvärr inte. Eller, jag kan i alla fall sakna hbt-personer i min andliga gemenskap. Mitt mål är att öppna ett centrum för hbt-personer som är intresserade av hinduism.

Vad vill du återfödas som?
– Mitt mål är att min själ ska vara fulländad och inte behöva födas i någon världslig kropp.

Annonser
Posted in: Att komma ut