Erik: ”Jag är jävligt kaxig”

Posted on 2010/12/12

0


Namn: Erik Ålder: 22 Heter på qruiser: alexander supertramp Bor: Stockholm
Publicerad i QX oktober 2009

Hur ser din familj ut?
– Oj, jag har en galen och fantastisk familj, lite som den i ”Mitt stora feta grekiska bröllop”, fast norrländsk. Pappa är tornedaling och mamma är finne. Jag växte upp på gården som morfar byggt i Morjärv. Om jularna var vi typ 20 ungar och 15 vuxna hemma. Det var alltid nåt som hände, alltid nån som skrattade, alltid nån som grät. Jag tog hem ett par kompisar en gång och det första de får se är min storebror som störtar ut genom dörren, halvnaken och överlycklig med ett par byxor i handen. Några meter bakom springer lillebror och vrålar ”ge tillbaka mina byxor!” Vi går in i huset och blir förbisprungna av någon jag aldrig sett, som bara garvar, slår oss ned i köket och mamma frågar om vi vill ha kaffe.

Var du ”enda bögen på byn”?
– Möjligt att jag var det, men jag kom inte ut förrän jag flyttat till Luleå för att gå på teatergymnasiet och blev kär i en klasskompis. Fast då berättade jag bara för min bästa vän Dunja, som var ett tryggt stöd och redan hade listat ut det. Så jag är väl lyckligt lottad, jag vet att det inte är lika lätt för alla. För mamma och pappa berättade jag först senare, när jag pluggade radio i Båstad. Fast min familj skulle bli överlycklig om jag tog hem en pojkvän. Han, däremot, skulle nog få en chock.

Hur var gaylivet i Båstad?
– Haha, jadu. Alltså, Båstad är en jättefin stad – eller by – på alla sätt, förutom att det inte finns något där. Visst, jag var väldigt glad att komma från den kalla urskogen rätt in i svenska tropikerna, och det var ju nära till både Malmö och Göteborg, men… mitt liv i Båstad kan bäst beskrivas som fyra säsonger av Big Brother. Det var jag och mina 20 klasskompisar instängda i den lilla bubblan Båstad.

Tennisveckan då?
– Haha, helvetet på jorden. Jag hatar människorna som kommer dit. Eller, skriv inte ”hatar”, men jag har svårt för den där ytliga drygheten. Annars gillar jag att gå på museum eller prata i timmar över en kaffe.

Vad jobbar du med nu?
– Musik och media. I somras var jag programledare på Mix Megapol och Rockklassiker.

Rockklassiker? Får man verkligen lyssna på rock som bög?
– Haha, nej, det går ju inte för sig. Fast jag var schlagerreporter för V97, en radiokanal i Vallentuna, förut så det jämnar väl ut sig? Jag tycker att varje genre har sina bra låtar. Och sina många, många dåliga.

Vilken är sämst?
– Nu kommer Ingela ”Pling” att döda mig, men snackar vi schlager är det helt klart ”I love Europe”. Visst, schlager blir gärna klyschigt, men någonstans måste man dra en gräns.

Var det självklart att du skulle bli radiopratare?
– Nej, ett tag ville jag bli reseledare. Jag har alltid kunnat prata, och älskar att resa, även om jag sällan varit utanför Sveriges gränser.

Vilket är det bästa stället du varit på?
– Paris! Fast Louvren var en riktig besvikelse. Mona Lisa… ett jävla A4.

Vad vill du helst jobba med?
– Turnéledare.

Vilken är drömartisten att leda?
– Jag skulle vilja ta hand om någon som inte är något ännu men som har stor potential. Som Kevin Borg.

Är det inte lite kaxigt att som 22- åring säga att man kan få Kevin Borgs karriär på banan?
¬Jag är jävligt kaxig. Men väldigt ödmjuk också. Jag hade inte så många vänner, från det att jag var fem till att jag var femton, så jag har alltid grubblat och tänkt väldigt mycket för mig själv. Jag har bra koll på vem jag är och vad jag kan. Då kan man vara kaxig, trots att man bara är 22.

Annonser
Posted in: Att komma ut