Jenny: ”Winnerbäck sjunger om mina känslor”

Posted on 2010/12/12

0


Namn: Jenny Ålder: 34. Yrke: Barnskötare. Bor: Bagarmossen. Civilstånd: Flickvän.
Publicerat i QX april 2010

Du heter ”Kom änglar” på Qruiser, en låt av Lars
Winnerbäck. Varför det?

– När det tog slut med ett ex, för tre år sedan, hade jag precis upptäckt Lasse Winnerbäck. Jag och en kompis, satt hemma hos henne och lyssnade mycket på just ”Kom änglar”. Jag skriver mycket själv, och texterna i Lasses låtar är fantastiska. Han sjöng om mina känslor, och då kände jag mig inte lika ensam. Sen är det lite lustigt, för min nuvarande flickvän heter ”ArcAngel” på Qruiser. Min ängel har väl kommit nu.

Du citerar också Sara Löfgrens ”Över gränsen” på din sida…
– Ja, hon skriver också bra texter, när man känner sig lite argare. Men just nu är jag bara glad och nykär.

Du skriver själv också?
– Ja, men mest när jag mår dåligt. Senast när jag och en nära vän blev ovänner. Då skrev jag en dikt om det. Jag mår bättre av att få orden ur mig, även om ingen behöver läsa dem. Men när jag är glad skriver jag hellre fina sms till den jag tycker om.

Hur bra är du på sms?
– Jag kan ju svenska språket, så nog lyckas jag få till en del gulliga sms ibland.

Hur länge väntar du innan du svarar?
– Alltså… nu när man är tillsammans kan man ju svara direkt…

Men inte i början?
– Haha, nej, då har det hänt att man låtit telefonen ligga ett tag först. Vissa tycker man är för på om man svarar direkt, andra att man är dryg om man väntar. Jag tycker att det är svårt att dejta. Jag är nog lite för blyg, egentligen.

Du träffade din flickvän genom Qruiser, och verkar ha träffat rätt många människor därigenom. Berätta om banderollen på Hökarängsbron.
– Haha, jag träffade en av mina bästa vänner på Qruiser. När vi just hade träffats, för tre år sedan, såg vi en film med Angelina Jolie. Jag minns inte vilken, men sista meningen var ”So , what the fuck have you done lately?” Vi hade druckit lite drinkar, och tyckte att det var en fantastisk idé att göra en stor banderoll med den texten, och hänga upp på Hökarängsbron. Men drinkarna blev fler, och klockan för mycket, så vi kom aldrig iväg, tyvärr.

Vad hade du själv tänkt om du sett den texten på stan?
– Oj då… att man kanske inte gjort så mycket viktigt, egentligen. Jag tycker man jobbar för mycket. Jag vill åka iväg och se andra platser, men efter en arbetsdag räcker energin inte till så mycket mer än att sitta vid TV:n. Dessutom har jag ju valt ett jobb, där lönen inte är den bästa. Tidigare jobbade jag med ekonomi, och tjänade väl 4000 mer i månaden. Jag har aldrig ångrat mitt val att jobba med barn istället för att vända papper, men det är synd att pengar ska styra ens frihet så.

Du har varit med i QX tidigare, där du pratade om att komma ut på just arbetsplatsen. Hur öppen är du på jobbet?
– Jag pratar med kollegor, men är inte pri- vat med föräldrarna. Om jag haft pojkvän, hade jag inte pratat med dem om honom heller.

Hur öppen är du bland folk?
– Jag skulle aldrig kunna leva med någon som inte kunde vara öppen. Därför trivs jag så bra med min flickvän, som är väldigt öppen. Men det är klart, ibland drar man sig för att visa känslor. Håller man en kille i handen tittar ingen. Men med en tjej… som sagt, jag är nog för blyg egentligen. Det blir jobbigt när alla stirrar. Men det förstås… det kanske bara är inbillning.

I din dagbok skriver du om hur du laddar inför schlagerfestivalen med chips och dip. Är inte det typiskt tjejigt, att gilla schlager?
– Tjejigt? Nej… det brukar väl vara mer bögigt att gilla schlager?

Alla mina tjejpolare kollar schlager…
– Men… inte flator, väl?

Vad är du då, tjej eller flata?
– Jag känner inte igen mig i den bild jag ser när jag hör ordet flata. Det vore bra om fler… tjejiga flator kom ut och syntes mer. Jag har en bok i huvudet, som jag någon gång ska försöka skriva ner. Den ska bland annat ta upp det, att man inte behöver se ut på ett visst sätt för att vara lesbisk.

Annonser
Posted in: Att komma ut