Jonas: ”Pride är en icke-händelse”

Namn: Jonas Ålder: 26 Bor: Stockholm Pojkvän: Nej

Du heter blatten08 på Qruiser, där du visar en bild på din vältränade överkropp…
– Ja… det här borde du kanske inte skriva, men det där var ett… ”socialt experiment”? Jag har två Qruiser-konton. På det andra har jag ingen bild, men skriver mer om mig själv, att jag är livsnjutande och kan fyra språk. Jag ville se vilka som drogs till blatten08 och vilka som drogs till jonas83.

Vad kom du fram till?
– Att fler ”nordiska” och adopterade hörde av sig till jonas83, medan fler personer med invandrarbakgrund hörde av sig till blatten08. Det handlar väl om vad jag kommunicerar utåt och vad folk identifierar sig med.

Du sade att du har pluggdag idag, vad pluggar du?
– Jag gör min master i statsvetenskap och internationella relationer. Mitt mål är att i framtiden jobba inom ett internationellt forum, som UD. Eller så vill jag jobba med samarbeten mellan Sverige och Finland.

Varför Finland?
– Ja, jag är halvfinne och halvsvensk. Gick på finskt dagis, finsk skola, talar flytande finska och har många finska vänner.

Känner du dig mer finsk än svensk?
– Jag är nog för finsk för att vara helt svensk, i Finland är jag för svensk för att vara helt finne. Samtidigt har jag ju min mörka hudfärg.

Du är adopterad från Sri Lanka.
– Ja. Inbördeskriget bröt ut samma år som jag föddes.

I QX november 2007 intervjuade jag Micke, som också var adopterad. Han kunde sakna den biologiska kopplingen till en familj…
– Jag har den kopplingen. När jag var liten bodde min biologiska mamma med mig på barnhemmet. De minnena ger en trygghet i varifrån jag kommer. Och jag har alltid haft ett foto av henne där jag kan se att jag rynkar på ögonbrynen precis likadant som hon…

Kan du själv tänka dig att adoptera?
– Ja, när jag skaffar familj vill jag adoptera. Det är otroligt stort. Adopterade barn är ofta efterlängtade, även om föräldrarna kanske kan ställa för höga förväntningar. Men mina föräldrar har alltid älskat mig och stöttat mig i allt jag gjort. När jag kom ut som 19-åring var det bara som att den sista pusselbiten föll på plats för mina föräldrar och vänner.

Ska du på Pride i sommar?
– Nej. När jag inte jobbar är jag ute i skärgården med vänner. Jag stöder Pride, men det har alltid varit en icke-händelse i mitt liv. Inget jag planerar min sommar efter.

Har du varit på Pride någon gång?
– En, men det var genom jobbet. Jag var en av dem som dansade och delade ut Mer i paraden 2007.

Hur ofta går du ut på gayställen?
– Väldigt sällan. Det var mer när jag just kommit ut. Jag har fortfarande mest straighta vänner och har fortsatt att gå ut kring Stureplan och Berns.

Igår fick QX-redaktionen ett rätt upprört samtal. En kille, adopterad från Indien, menade att vi borde ta itu med den rasism som finns inom ”gayvärlden”. Har du märkt av den?
– Jag har inte känt någon diskrimi- nering vare sig bland homo- eller heterosexuella. Kanske just för att jag är adopterad. Jag har haft en trygg uppväxt, talar perfekt svenska, klär mig och uppför mig ”svenskt”. Men jag har ett storstadsperspektiv på det här, självklart är det inte lika för alla.

Får du någonsin höra att ”du är inte som andra …”
– Haha, nej, jag brukar bara få höra att jag är en urtypisk stockholmare. Men jag är väldigt tydlig med vem jag är och har aldrig fallit in i någon annans fack. Sen får folk själva placera mig som svensk, finne, bög eller adopterad.

Posted in: Att komma ut