Kents första flirt varade i 30 år

Posted on 2010/12/12

0


Namn: Kent Qruisernick: Rospiggen. Ålder: 57.Yrke: Konsult inom management och organisation. Bor: Gärdet.
Publicerades i QX mars 2010

När du fick frågan om att bli intervjuad sade du att det var bra att QX uppmärksammar någon som är äldre…
– Ja, det är bra att visa att det finns människor i olika åldrar även i gayvärlden. Även om just bögvärlden är väldigt uppdelad i gammal och ung. Som äldre är man minoritet. Så var det redan när jag kom ut på 70-talet. På klubbarna dansade yngre till Gloria Gaynor eller Gladys Knight och de äldre satt i ett eget rum och verkade ha så trist.

Hur var klubblivet på 70-talet?
– Det var vänligare och mer avslappnat. Det fanns inga bögknackare, vad jag märkte. Annars var väl egentligen likadant. Klubbar ploppade upp och försvann. After Dark dök upp på David Bagares gata och det fanns en fantastisk söndagsklubb som hette Fattighuset.

Är du infödd stockholmare?
– Nej, jag flyttade hit för att plugga på Universitetet. Sundsvall kändes för litet och trångt.

Vad var ditt första intryck av Stockholm?
– Kul. Som fan. Jag levde som straight till en början. Hade tjejer, damer och kvinnor, tills jag höll på att kvävas. Då hängde jag med en polare, som var bög, till en klubb vid S:t Eriksplan. På skoj, sådär. Och gud så många snygga killar! En av dem hade spanat in mig på Universitetet och kom fram och raggade lite.

Vad hände med den flirten?
– Jag följde med honom hem. Sedan var vi tillsammans i 30 år. Vi blev Svenssonbögar och köpte bil, lantställe i Roslagen, handlade på konsum, skaffade hund, umgicks med grannar… Många reagerar på att jag varit monogam med samma man i 30 år. ”Hur klarar du det?” För mig är det en självklarhet.

Finns Svenssonlivet i gayvärlden?
– Jag lever inte i gayvärlden längre. Det här med att man måste gå på gayklubb, gå på gayrestaurang träffa andra gaypar på gaymiddag… visst, i början var det en trygghet, och att alltid ha killar runt sig var lite som att leva i en godisaffär, men det blir enahanda att ständigt umgås med likasinnade. Allt blir så väldigt… gayigt.

Om vi vänder på steken, hur funkar det att leva som bög bland Svenssons?
– Jag är i första hand en människa. Vi måste inte alltid så snabbt sätta olika stämplar på varandra. Jag är inte den som lägger upp ballen på bordet och säger ”hej, jag heter Kent och jag är bög”. Folk märker vartefter, folk är inte dumma. Även om många heteron ofta ser det som ett krav att man kommer ut för dem. Men jag har aldrig känt något heteroförtryck. När det tog slut mellan mig och min före detta gick grannarna i Roslagen, som annars kan vara lite som gubben Österman i Saltkråkan, man ur huse för att hitta en ny karl åt mig.

Hur förändrades ditt liv när det tog slut?
– Mina syskonbarn blev väldigt ledsna. De var ju uppväxta med oss, att det alltid var vi
två. För dem var det en ickefråga att vi var två män. För egen del gjorde jag ett försök att gå ut i gayvärlden igen, och hamnade på Björnbaren. Det var där jag kände att jag skulle vara, rent åldersmässigt, men alla såg ju ut som jag. Så jag blev svettig, drog en öl och gick. Då trivs jag bättre med att träffa någon över Internet.

Vad är fördelen med det?
– Man sitter ju i sitt eget hem, så det är en trygg miljö. Man kan snacka avslappnat ett par veckor, innan man träffas. Det är väldigt pirrigt och triggande att se om bilden stämmer överens med verkligheten. Och gör den inte det… så är det ingen stor sak. Men stämmer det är det desto roligare.

Vad sade familjen i Sundsvall när du kom hem med en pojkvän?
– De fattade. Vi sov i mammas dubbelsäng.

Har du någon nu?
– Ja, min grundinställning är att livet är till för att delas med en partner, allt blir dubbelt så kul då.

Annonser
Posted in: Att komma ut