Mari: ”Jag våldtogs av de vuxna”

Posted on 2010/12/12

0


Namn: Mari Qruisernick: Neko-chan Ålder: 21. Bor: Stockholm. Familj: En dotter. Gör: Är arbetslös, men vill plugga till tolk.
Ursprungligen i QX oktober 2010

Du skriver på din Qruisersida att män är som utomjordingar för dig. På vilket sätt?
– Jag har inte så bra erfarenhet av män. Eller starka kvinnor, för den delen. Det är något med auktoritet som skrämmer mig.

Du har en treårig dotter. Är hon resultatet av en dålig erfarenhet med män?
– Nej, hon är resultatet av ett förlorat vad i gymnasiet. Jag lekte en kinesisk dryckeslek med en vän. Jag förlorade och hon fick välja en kille som jag skulle vara tillsammans med i tre månader. Jag är lesbisk, men backar aldrig för ett vad. Efter tre dagar hamnade jag i säng med den här killen och blev gravid. Jag tror inte på aborter så det fanns inget annat val.

Ångrar du det vadet?
– Nej. Jag är impulsiv, men ångrar aldrig något. Man ska ta ansvar för sina handlingar. Nu är jag väldigt mycket mamma och han finns inte i hennes liv.

Din dialekt är rätt brokig, hur kommer det sig?
– Jag har lärt mig svenska genom att härma mina vänner, och de kommer lite överallt ifrån. Mitt modersmål är engelska.

Var växte du upp?
– Jag och min bror växte upp i en kristen sekt i Thailand – the Children of God. Den finns över hela världen, i Sverige är den känd som Familjen. Utåt sett är det en välgörenhetsorganisation; söta små barn som kramar spetälska på sjukhusen i Bangkok och går på picknick med HIV-smittade barn. Som liten var det läskigt att besöka de spetälska, där de låg som zombies utan näsor, och de HIV-smittade barnen blev till vänner som man visste snart skulle dö.

Hur var det hemma?
– I communityt där jag växte upp bodde 150 personer. Min mamma och pappa jobbade och jag var hemma och diskade, lagade mat och blev våldtagen av de vuxna. Mestadels av männen. Det blev alla barn. Vi var väl 40 barn som bodde där med våra föräldrar. Resten var vidriga människor som sökt sig till sekten för sex.

– Jag grät mycket som liten. En gång när jag var runt tio år hade jag sönder en av de äldre männens favoritmugg. Han svarade med att slänga ner mig i en vattenreservoar, du vet en sån stor, rostig sak som finns i Thailand. Där fick jag ligga i ett dygn med vatten till midjan utan att min bror visste var jag var. Jag fick lunginflammation och hamnade på sjukhus.

Vad tänkte du när du låg i vattentanken?
– Jag ville mörda han som slängt ner mig där. Där började jag inse att jag måste rymma. Under min uppväxt hade jag inte sett så mycket av världen utanför kollektivet, så jag visste inte att det vi utsattes för var fel. Men en hel värld kan inte hållas gömd för alltid.

Hur rymde du?
– Jag och min bror började bryta mot alla regler som fanns för att bli utslängda, allt ifrån att ta droger till att lyssna på musik som inte var gjord av sekten. Vi tog sektens kaset-ter och spelade över med Eminem och Limp Bizkit. Varje gång vi blev påkomna fick vi stryk. Men när jag var 15 år var jag fri.

Hur kom du till Sverige?
– Pappa är svensk medborgare, så jag hade svenskt pass och hade åkt till Sverige flera gånger för att förnya mitt visum. Så det blev ett naturligt mål. Dessutom fanns det gratis utbildning här och ett välfärdssystem jag kunde utnyttja. Men jag var rädd. Jag visste ingenting om omvärlden och dess sociala mönster och jag var orolig över hur svenskarna såg på homosexuella. Jag har alltid kollat mer på Askungen än på prinsen. Men inget kunde vara värre än det jag redan gått igenom.

Vad känner du när du berättar om din uppväxt?
– Jag känner inte så mycket. Det känns som om det är en annan människa jag pratar om. Någon gång ska jag skriva en bok om mitt liv.

Vad har tiden i sekten satt för spår?
– Jag kan ha svårt att lita på människor. Och jag har blivit härdad för sådant som andra kan tycka är hemskt. Efter tsunamin åkte jag till exempel tillbaka till Thailand för att hjälpa till att sätta namnlappar på lik och meddela anhöriga. Döda kroppar skrämmer mig inte. Däremot kan jag gråta till tecknad film.

Vilken kontakt har du med dina föräldrar idag?
– Pappa ringde igår och vi pratade lite. Han gör så någon gång i månaden. Han har lämnat sekten och reser runt som fågelskådare. Men vi har ingen bra kontakt. Mamma är kvar i sekten. Ibland ringer hon och gråter och säger förlåt.

Har du förlåtit?
– Ja. Jag tänker att de som utsätter barn för sådant som jag blivit utsatt för, själva har varit med om något hemskt. Det är inte deras fel. Jag har förlåtit, men inte glömt. Det är enda sättet att gå vidare.

Annonser
Posted in: Att komma ut