Utanför könsrollerna med Mika

Posted on 2010/12/12

0


Mikas tuggummiglada trallpop tog världen med storm 2007. Eller, inte hela världen. Amerikanska radiostationer hade länge svårt för britten som i falsett sjöng att han ville vara Grace Kelly.

– De artister som inspirerat mig under min uppväxt, som Bowie och Prince, har alltid existerat utanför könsroller och sexualitet, säger Mika.
– Prince kunde ha högklackade skor ena dagen, andra dagen inte. Min musik handlar om full frihet att vara den du vill.

Mika är tillbaka efter en tids tystnad. Debutsuccén Life in cartoon motion skickade honom på turné jorden runt åtta varv. Efter det ville han ta en paus. Den varade inte länge.

– Jag skulle ta fyra veckor semester. Det blev fyra dagar. Jag längtade så efter att få skriva igen. På scen kan du släppa loss och vara galen, i studion kan du tänka efter och vara kreativ. Jag gillar båda sidorna. Lite Dr. Jekyll and Mr. Hyde.

Vad skiljer ”The boy who knew to much” från din debut ”Life in cartoon motion”?
– Jag fortsätter där jag slutade. Det är fortfarande catchy pop inspirerad av barnvisor och sagor, fast genom en Tim Burton-lins. Det är lite mörkare än förra gången.

Nu är Mika ute på vägarna igen, ett liv som inte alltid är så glamouröst. Värst av allt är tullen.

– Det är alltid så festligt. Tänk att du åker i en buss fullastad med instrument och grejer. Klockan är tre på natten. Du blir invinkad av tullpersonalen och det syns i deras ögon att de minsann tänker be dig tömma hela bussen … då vill man bara döda dem.

Det mest bisarra som Mika upplevt på turné inträffade i Barcelona för två år sedan. Mika trodde han skulle göra en klubbspelning för en liten publik på Sala Razzmatazz. Men biljetterna hade sålt över förväntan, och bussen stannade istället utanför enorma Palau Sant Jordi som rymmer 17 000 personer.

– Jag klev ur bussen, spydde, och undrade vad fan de höll på med. Jag hade förberett en show för ett par hundra människor, jag var inte redo för den arenan. Men det blev den bästa spelning jag gjort.

Efter genombrottet blev Mika nominerad till flera utmärkelser, och vann ett par. Låten Grace Kelly röstades av QX läsare fram till bästa utländska låt på 2008 års gaygala.

Var har du det priset nu?
– Det hänger med alla andra hemma hos mamma. Jag bor i en liten etta, så det finns ingen plats för priser.

När någon kommer från ingenstans och gör succé börjar ofta rykten spridas. Vilket är det mest absurda du hört om dig själv?
– Att jag gör en platta tillsammans med Amy Whinehouse där vi tolkar alla judiska hanukkalåtar. Tydligen ska Mark Ronson producera… haha, det finns ingen sanning i det överhuvudtaget.

Ett rätt populärt rykte, som du sagt att du inte vill diskutera i media, är att du gillar killar…
– But is that really a rumour? Jag vill inte sätta några etiketter utan bara få existera på mina egna villkor. Jag är jag. Jag tycker att jag diskuterar sexualitet på djupet i mina texter och min musik. Däremot vill jag inte sälja ut mitt privatliv, och jag är glad att jag inte har gjort det. Särskilt där i början av min karriär då allt gick så väldigt fort. Man behöver ha vissa bitar för sig själv för att inte tappa fattningen helt.

Mika tror att ryktena bottnar i sättet han sjunger, dansar och klär sig. Hans minst sagt färgstarka uttryck släpps lös i videon till nya singeln ”We are golden”, som för övrigt regisserats av svenske Jonas Åkerlund; Mika skuttar – som kändisbloggaren Perez Hilton beskriver det – ”hypersexualiserad” runt i ett pojkrum i bara underkläder och guldboots.

– När Perez Hilton liknar videon vid Billy Elliot (film av Stephen Daldry) så tänker jag bara att ”well, that’s fucking awesome”. Det var precis såhär jag ville ha videon, och Jonas också. Så… whatever.

Annonser