Kärlek frodas på avstånd…

Posted on 2010/12/12

0


Namn: Mikaela Johansson Ålder: 29 Bor: Hägersten i Stockholm, men uppvuxen i Bromölla och Lund. Civilstånd: Upptagen Yrke: Vårdbiträde, men jag har jobbat som brevbärare och telefonförsäljare också. Lyssnar på: Jag gillar rock, men det är väldigt blandat.
Publicerades i QX december 2007.

Hur kom du ut?
– Jag berättade för mina föräldrar när jag var 16, och de har aldrig haft problem med det. Så länge jag trivs och mår bra, liksom. Till klasskompisar och sånt sa jag inte att jag var lesbisk, men jag förnekade ju aldrig någonting heller.

Vad gjorde att du berättade?
– Jag blev jätteförälskad i en äldre tjej från Jönköping som hade en annons i en RFSL-tidning. Det kändes sådär ”åh vad underbart”, så jag var tvungen att berätta. Men sen tog det slut efter en vecka, haha.

Varför flyttade du till Stockholm?
– Kärleken. Eller, ja, delvis den. Jag träffade en tjej, via text-tv faktiskt, och vi pendlade fram och tillbaks några månader. Sen kände jag att vi måste bo närmre varandra. Det blir jobbigt med distans. Allt blir så planerat och man kan inte träffas som man vill. Man saknar allt det där spontana, typ ”åh, kan vi inte ses, jag kommer över”.

Vad stod det i text-tv annonsen?
– Det minns jag inte riktigt, men jag tror det var något med kramar och värme, haha.

Distansförhållanden verkar vara din grej…
– Haha, ja. Det är så typiskt, för nu när jag träffat världens underbaraste så sticker hon iväg till Israel i sex månader. Så det har varit ett par svackor nu i början, men vännerna stöttar ju en och får hjärtat att lugna sig. När man vänjer sig vid tanken på att hon kommer att vara borta ett tag går det lättare. Vi hörs ju varje dag via sms och Internet så, så länge vi tror såhär starkt på att vi håller ut så gör vi det. Men förhoppningsvis kommer hon hem redan efter tre månader…

Vad gör hon i Israel?
– Hon jobbar på kibbutz, ett sånt community, där människor från hela världen lever och jobbar tillsammans. Jag vet inte riktigt vad man gör, men hon håller på en hel del med äpplen i alla fall.

… äpplen?
– Ja, äpplen. Haha!

Hur träffades ni?
– Vi var volontärer på Pridefestivalen båda två, sen skrev hon till mig på Qruiser, och på den vägen är det…

Är du en festivalmänniska?
– Njae, men jag har varit på Sweden rock några gånger. Brorsan drog med mig dit. Han är 16, så någon måste ju hålla koll på honom.

Vart går du ut?
– Jag är inte så mycket för att dansa, så nånstans där man kan ta en god och billig öl i gott umgänge. Mest blir det Bullwinkle’s eller Gröne jägaren på Söder.

Det är inga gayklubbar…
– Nej, men så länge jag trivs så. Det är en bra atmosfär där och jag gillar musiken. Men jag har varit på Connection och såna klubbar också, fast de flesta stänger ju ner. I Bromölla ordnade RFSL festlokal ibland, så där var jag också några gånger, fast jag gick inte ut så mycket då.

Kan du hålla din flickvän i handen när ni är ute?
– Ja, absolut. Vi har varit väldigt öppna och kramas och pussas. Det har aldrig varit några problem. Inte i Skåne heller.

När flyttade du till Stockholm?
Oktober 2005.

Skäms du för din skånska?
– Haha, ja ibland faktiskt. Typ när jag ska beställa ”meinimeoruötter” fattar de inte vad jag vill ha.

Annonser
Posted in: Att komma ut