David Helenius: ”Jag går igång på när något skiter sig”

Posted on 2010/12/19

0


Han är Årets manlige programledare men vad mer? Mats Bax ställer 19 frågor till David Helenius – vardagspolisen som sjunger ”Snickerboa” i duschen och inte kan titta på Let’s dance.
Publicerad i QX december 2010

1. Är det sant att du sjunger ”Snickerboa” i duschen, som en tvångstanke?

– Jag gjorde det i somras. Nu är det Ted Gärdestads ”Så mycket bättre”.

2. Jag hört att du var en mammaspojke som liten. Berätta!

– Jag vet inte vad det var, men jag gjorde allt för att slippa vara med andra barn. När de frågade om jag ville leka sade jag att jag var förkyld, satt och åt, eller skulle baka bullar med mamma. Hon var hemmafru, och jag kände mig så trygg med henne och tyckte om att åka och handla med henne.

3. När vände det?
– Vid nio års ålder. Då blev jag nästan översocial istället. Jag pratade mycket, kanske så att det blev lite jobbigt för andra, men jag var inte klassens clown som alltid behövde skoja och fåna mig. Men jag hade ju förtryckt min sociala sida så länge att den i princip kokade över.

4. Du har liknat det vid att komma ut.
–Precis! Jag kan tänka mig att det är lite samma sak. Har man lagt på ett lock hela livet, tills trycket blir så stort att skruvarna sprängs kan jag tänka mig att man flyger ur den där grytan, sprittande av homosexualitet. Jag är ingen psykolog, men sådär är det väl med allt man håller inom sig för länge om det så är glädje, ilska eller vad som helst.

5. Din gamle vapendragare Peter Magnusson liknar din och hans relation vid att vara ihop, förutom att ni inte ligger med varandra. Kan du skriva under på det?
– Ja, han är verkligen någon att dela glädje och sorg med. Jag kan sakna honom ibland, när jag jobbar med någon som inte förstår mig. Men vi har kommit överens om att ta en paus ett tag, lite som att vara otrogen och sedan hitta tillbaka till varandra – fast utan att någon blir sårad.

6. Apropå kärlek mellan killar: någon som länge fått dras med bögrykten är Prins Carl-Philip, en person du också imiterat. Hur ställer sig din tolkning av prinsen till homosexualitet?
– Min prins har inte riktigt kommit in i puberteten än, så han tänker inte riktigt på sådant. Han är fortfarande ett barn.

7. Ett rykte om dig är att du lider av dödsskräck och hypokondri – stämmer det?
– Nej, men när jag blev pappa insåg jag hur skört livet är och började tänka på att ”om det händer mig något – vad händer då med barnet?” Det gör väl alla?

8. Var det då du blev ”vardagspolis”, som du beskrivit dig som?
– Ja. Om någon inte håller sin läskigt stora hund i koppel, kör för fort utanför dagis eller trycker ner sitt barn för hårt i barnvagnen i affären kan jag bli förbannad och säga till. Det är lite läskigt – folk kan ju ha kniv – men som vardagspolis får man inte fega ur och bara säga till gubbar över 63. Tränade killar med tatueringar behöver också en avhyvling ibland.

9. Du slog igenom med humorprogrammen ”Pjamas” och ”Hey Baberiba”. Vad skrattar du själv åt?
– Sånt som inte är menat att vara roligt. Som när Fritidsresor gör reklam med Mads Mikkelsen: det har kostat sjuka mängder pengar för att han ska komma dit och vara semestermysig så att folk blir sugna på att resa bort – men så är det omöjligt att förstå vad han säger.

10. Skrattar du åt dig själv?
– Nej, Jag undviker helst att se mig på tv, eftersom jag mest bara blir provocerad av mig själv. Men på ett sätt är det bra: man får inte gå runt och tycka att man är för skön.

11. I år fick du Tv-priset Kristallen för Årets manliga programledare. Är inte det ett bevis på att du ändå är ”rätt skön?”
– Jo, men man är aldrig bättre än det senaste man gjort. Fast självklart är det kul med ett erkännande. Alla borde få pris för sitt jobb.

12. Var står din Kristall?
– Min fyraårige son tyckte att den var så fin att han fick den som leksak. Det har gått några flisor på den. Man kanske kan lämna in den på garanti fortfarande …

13. Dina projekt har inte alltid fått bra kritik. Kändisdjungeln, till exempel, floppade.
– Jo, jag har gjort många grejer som inte varit särskilt bra. Men det är när något går fel som man lär sig och blir bättre. Det kan vara rätt trist att vara programledare för ett program som löper felfritt och man står där som någon stins och bara vinkar på.

14. Vad är roligast – bandat eller live?
– Live. Jag kan gå igång på när något skiter sig i direktsändning och man bara har några minuter att rädda situationen; när man fastnat i andra växeln, men ändå trampar gasen i botten och håller tummarna.

15. Din fru Renée Nyberg försatte dig i en sådan situation när du ledde årets humorgala. Du trodde du skulle få prata med en tävlingsvinnare, istället var det frugan som påminde om tvätten och bad dig härma Persbrandt. Då såg du rätt skakis ut.
– Ja, det var jobbigt. Jag är pinsamt dålig på att härma honom. Men jag minns inte så mycket av vad jag sade – jag fick nog en liten blackout. Annars är det inte så ofta som folk ber mig vara rolig på beställning. Det händer väl ibland klockan fem på krogen, när man redan slutat bry sig om det mesta.

16. Det är snart ett år sedan du och Renée gifte er. Vad föll du för?
– Det är så mycket att det inte går att svara på. Hennes insats i ”Tur i Kärlek”?

17. Vad betyder det att hon också är programledare?
– Det är bra. Man har varit med om samma saker, kan spåna idéer och glädjas när det går bra, eller tjura när någon tv-chef vill att man ska göra något tråkigt.

18. Vad får dig att stänga av TV:n?
– Jag kan inte se program där folk tävlar i något och sedan ska blir bedömda. Även om jag leder ”Let’s dance” skulle jag aldrig kolla på det.

19. Vad vill du bli när du blir stor?
– Jag vill bli som min producentvän Staffan Lindberg – 53 år och jävligt glad hela tiden.

Annonser
Posted in: 20 frågor