Möt journalisten som inte kan höra

Posted on 2010/12/19

0


Han är Sveriges ende högskoleutbildade journalist. Men ofta blir Niclas Martinsson reducerad till döv-och-bög-Niclas. Nu bjuder han in till sin tysta värld i Teckenspråksland.
Ursprungligen publicerad i QX

I sitt spiralblock berättar Niclas Martinsson sin komma-ut-historia. När han skriver slår hans klocka mot det stora vita plastbordet. Vi sitter i ett av UR:s lunchrum. Två av Niclas kollegor sitter bredvid och diskuterar högljutt om huruvida UR-huset behöver nya gardiner eller inte. De har tydigen varit grönvita sedan 1993. En fläkt surrar.

Niclas önskar aldrig att han kunde höra. Att vara en minoritet bland minoriteter ger styrka, hur klyschigt det än må låta, säger han.

”Jag tycker det är kul att vara ‘speciell’ i hörandevärlden och ‘speciell’ i bögvärlden.”

Han ler med hela ansiktet. Det var det första jag märkte när vi träffades i lobbyn. Hans öppna kroppsspråk. Jag kände mig otroligt sluten i jämförelse.

Känner du många döva homosexuella?
”Ett trettiotal. Döva är en promillestor minoritet. Det gör att alla känner alla.”

Men det har inte alltid varit kul att vara annorlunda. Som barn ville Niclas vara som alla andra. Han hängde upp planscher och lyssnade på musik precis som sin storasyster.

”Jag är stendöv men lyssnade ‘på låtsas’. En skön känsla att vara vanlig”.

Vilka hade du affischer på?
”Lena PH, Michael Jackson, oj… Tommy,” skriver Niclas och mimar ”långt hår” med händerna.

Nilsson?

Niclas tvekarm, men när jag skriver ”öppna din dööörr!!” på en lapp nickar han och skrattar. Japp. Tommy Nilsson.

Niclas har en journalistexamen från JMK, och är därmed Sveriges enda döva högskoleutbildade journalist. I oktober syns han som programledare för Teckenspråksland, där han intervjuar andra döva och håller liv i tecken som håller på att dö ut.

Medan fotografen Peter Knutson tog bilder av honom bland programmets rekvisita – vita moln och gröna träväxter formade som händer – förklarade Niclas med kropp och penna hur ett och samma tecken kan betyda både ”chef”, ”tuff” och ”supa” beroende på hur man rör läppar och händer.

”Lustigt att det var just Peter som plåtade,” tyckte Niclas när Peter åkt och vi var på väg mot lunchrummet.

Varför?
”Lång historia. Berättar sen.”

Vid matbordet fortsätter teckenspråkslektionen. Niclas förklarar och visar olika dialekter; hur apelsin heter olika i Norrland, Stockholm och Skåne. Samma sak med ”älg”: i Stockholm kör man klassiska spretande-händer-i-tinningen, i Norrland tecknar man mulen. Som en s-formad keps från pannan.

Finns det fjolligt teckenspråk?
”Ja, mer överdrivet och dramatiskt.”

Niclas visar ett exempel. ”Det är varmt” visar man med att torka svett ur pannan med handryggen. I den fjolligare varianten använder han båda armarna, hela kroppen och grimaserar och flåsar.

Går du mycket på kroppsspråk?
”Ja. Därför är det lättare att prata med människor från andra länder. De använder mer gester när de talar.”

”Kan rösten vara fjollig?” frågar Fab 5:s Carson Kressley dyker upp
i mitt huvud.
”Ja.”

I fyra år har Niclas skrivit för Dövas Tidning. Tidigare praktiserade han på Svenska Dagbladet.


Kör du med lappar även när du intervjuar?

”Oftast med tolk. Eller så ringer jag via en förmedlingscentral som säger det jag tecknar eller skriver och vice versa. Det går fort!”

Hade du tolk i skolan också?
”Ja, mina universitetstolkar var superduktiga. Men visst, det kunde bli lite jobbigt när en tolk sa ‘va?’ när jag tecknade så att alla i klassen fick vänta på att höra vad jag sagt.”

Många människor som Niclas träffar ute kan lite ”handbabbel”. Men det kan bli tröttsamt när folk bara kan bokstavera sina namn och teckna ”bögjävel”.

”Det är kul, ja, men jag vill ju prata om annat. De vill oftast bara tala om teckenspråk.”

Det är lite som att enbart prata höjdhopp med Stefan Holm?
”Precis! Men de flesta inser att jag är mycket mer än ”döv-och-bög”- Niclas.”

Hur gör du när du raggar på hörande?
”Jag sticker fram en lapp eller skriver på mobilen. Men det är inte ofta jag gör det. Folk kan bli skrämda. Jag blir hellre uppraggad. Men det är en skön känsla efteråt när man vågat gå fram.”

En bit bort förkunnar en av Niclas kollegor högt för världen att det var otroligt länge sedan hon åt brysselkål.

Har du flest hörande eller döva vänner?
”Hörande. Men flesta kan tecken- språk. Du frågade om Peter…”

Ja, vad är grejen med honom?
”Han hjälpte mig att komma ut”.

Peter har fotat Niclas två gånger tidigare. Efter en av plåtningarna skickade han över bilderna med kommentaren ”här har du bilderna, snygging”, något Peter inte reflekterade något mer över, men som slog an något hos Niclas.

”Jag blev skraj, men lite nyfiken,” berättar Niclas. ”Jag hade förträngt min homosexualitet. Jag hade gått förbi Tip Top så många gånger utan att våga gå in.”

Då Niclas lämnade Uppsala för huvudstaden bestämde han sig för att ta kontakt med Peter.

”Vi bestämde träff och jag frågade om allt. Han tipsade om var jag kunde träffa folk att prata med; RFSL, Qruiser, Sylvester. Samma kväll bestämde jag mig för att gå ut ensam till Tip Top.”

Hur var det?
”Läskigt i början. Men efter tolv kom det mer folk och vi festade hela natten. Efter det kom jag ut för familj och vänner.”

Så snabbt?
”Ja. En av mina närmaste vänner, som jag växte upp med, hade kommit ut någon månad tidigare. Jag reagerade jättestarkt då men mamma som har en lesbisk väninna tyckte att jag överreagerade. Då kändes det lätt att komma ut själv. Och så tillhörde jag redan en minoritet. Lättare att tillhöra en till.”

Innan Peter Knutson gick med sin kamera visade Niclas honom ett meddelande i sitt block. ”Du är väldigt speciell för mig”.

Gardindiskussionen bland kollegorna slutar med att en kvinna stormar ut och skriker att hon ska på ett möte och inte orkar mer. En man klädd i grått ropar efter att ”nähe, vem ska orka då!?” och en annan man, en med hästsvans, menar att ”vi kan väl hänga upp lite fräscha bilder på mig i häftiga poser istället?” Just nu förstår jag varför Niclas inte önskar att han kunde höra.

Namn: Niclas Martinsson Ålder: 25 Bor: Stockholm. Flyttade
från Uppsala som 20-åring. Yrke: Journalist och pro-
gramledare på UR Civilstånd: Singel Intressen: Resa. Vill helst
till Argentina.

Annonser