Konstnären Lars Vilks om att leva under dödshot

Posted on 2011/01/24

0


I tre år har konstnären Lars Vilks levt med dödshot. Hans teckning av profeten Muhammed som rondellhund skapade debatt över hela världen. I mars brände malaysiska muslimer svenska flaggor i Kuala Lumpur. I maj brann Lars Vilks hus.
Ursprungligen i Modern Psykologi

Hur såg det ut när du kom hem?
– Vi ska inte överdriva. De hade slagit ut fönstret i köket och tänt på gardinerna med bensin. På marken utanför låg en kniv. Jag var inte hemma, men en vän såg förödelsen och ringde. Jag hade förväntat mig en askhög så jag känner att jag haft tur.

Du verkar lugn.
– Ja, man får ta det med ro. Jag har blivit rätt bra på att sortera vilka hot som kan bli verklighet. Hade en seriös terrororganisation velat se mig död, skulle jag vara det för länge sedan. Jag har haft turen att möta amatörer, som inte förmått något mer än smash and grab.

Tänkte du lika logiskt efter första dödshotet 2007?
– Nej, då var det värre. Jag var i Tyskland när jag fick det hotet, och när jag kom hem blev jag direkt hämtad av Säpo. De rekommenderade mig att gå under jorden och byta identitet. Då var man inte så stursk. Men jag ville inte ge upp mitt liv och min verksamhet.

Du står till och med kvar i telefonkatalogen.
– Att gömma sig är för sent sedan länge. De hittar mig ändå på Internet. Jag får samtal från hela Mellanöstern, men den ende som verkligen skrämt var en man från Somalia som påminde om yxattentatet på Kurt Westergård, han som ritade de danska Muhammedkarikatyrerna. ”Det är din tur”. Det var lite mera sofistikerat än vanligt. Då ringde jag Säpo.

Anade du att dina bilder kunde leda till detta?
– Nej. Bilderna var för en liten konstpublik vid en utställning i Värmland, inte för den breda allmänheten. Jag hade redan visat bilder på profeten under en betydligt större utställning i Norge utan problem. Kanske var jag naiv.

Vad har du lärt dig?
– Att små tillfälligheter avgör i livet. Jag tror inte att uppståndelsen hade blivit så stor om inte utställarna stoppat bilden i sista stund, samtidigt som en journalist från Nya Wermlands-Tidningen var där. Då blev det en historia för medierna.

I maj i år var Lars Vilks inbjuden som talare vid Uppsala universitet. Temat var konstnärlig frihet. Vilks visade en film av Sooreh Hera om homosexualitet och religiösa symboler, bland annat två män i Muhammedmask som kysser varandra. En man i publiken kastade sig mot honom, men stoppades av vakter. Lars Vilks ångrar sig inte.

– Det ligger i konstens natur att provocera. Ingen religion får vara så helig att vi inte kan angripa den. Jag känner inte att mitt liv är hotat, men min egendom kan de bevisligen förstöra. Det är klart att det är en förlust om mitt hus brinner ner. Men jag skulle finna mig i det också.

Hur säker känner du dig i dag?
– Nu får jag nog vara ifred ett tag. Om något händer, så vet jag hur jag ska göra. Nu tar jag det lugnt, annars blir man paranoid. Visst lyssnar jag efter ljud om nätterna, men det ser jag bara som sunt.

Annonser