Dick och Lollo har en flock ihop

Posted on 2011/03/05

0


Louise föddes i en manskropp någonstans i Lidköping. Hon berättar att uppväxten var svår. Alla sade att hon borde flytta till Stockholm – ”det skulle bli så mycket lättare då” – men Louise vägrade, tills hon träffade Dick på Qruiser. Nu har de en flock ihop.

– Jag har alltid haft djur och hittade en iller för 500 spänn. Lollo sade att hon inte ville ha nån jävla iller, men nu är hon fast.

– Jag har alltid varit en kattmänniska och trodde inte att illrar var så kramiga, förklarar Lollo. Men jag kan till och med sova med en runt halsen. Det enda jag saknar är att de inte spinner.

Var kan man tjacka billig iller?
– I Skåne, säger Dick. Bönderna föder upp dem vid sidan av och säljer de för 1500. Det är nästan halva priset mot i Stockholm.

Idag har de fem illrar ihop. Tre av hanarna är inte kastrerade vilket förklarar den tunga doft som landade i bihålorna med en duns när vi klev in i hallen. Liksom skunkar har illern kraftiga doftkörtlar som de markerar revir med eller använder som försvar.

– Jag fick byta husläkare för att jag luktade för mycket, säger Lollo. Men Dick klarar sig fint, trots att han är pälsallergiker.

Vi sitter i parets mörka skinnsoffa i Vällingby. Bokhyllorna är fulla av kokböcker och på golvet står lådor med hundratals actionfigurer och memorabilia från 70-och 80-talet som Dicks 26-årige son lämnat kvar. Och en brun sadel. Bakom soffan står högtalare med diskanthålen igenproppade med frotté, så att inte illrarna smiter in.

– De sover 80 procent av tiden, men annars är det full fart så fort du vänder ryggen till. De flyttar på allt. När Lollo gör frukostmackor kan de norpa påläggen. I julas var det en som greppade hela julskinkan och drog iväg med. Och vi kan ju inte ha några blommor hemma heller.

Tidigare har paret även haft en papegoja (som mest bara sket) afrikanska dvärgsjusovare och chinchillor. Men när illrarna kom in i bilden gick naturen sin gilla gång:

– En dag hörde vi ett gny, och så kom en iller tassande med en chinchilla i munnen. Så vi sålde chinchillorna, säger Dick.

Varför har ni inte illrarna i bur?
– Det är omänskligt. Det vore som att ha en katt i bur. Alla får röra sig fritt här hemma, vi är som en flock där Lollo och jag är flockledare.

Hur fungerar de med hunden?
– De leker mycket. Ludde älskar dem, men får se upp. Rätt som det är hoppar de efter honom, och de siktar ju alltid på kulorna. De biter inte hårt, men tänderna är sylvassa. Jag har haft en hängande i näsan, och det känns kan jag säga.

Hur går det att hålla rent efter fem djur med en så stark egen vilja?
– De är 90-procentiga på att träffa lådan, men ibland hinner de inte dit i tid. Då är det bara att säga ”jävla iller” och städa upp.

Louise fyller i:

– Ibland bajsar de under soffan. Jag orkar inte flytta på hörnsoffan varje dag, så jag har lagt en presenning under.

”Sådan husse sådan hund”, heter det ju. Vem av illrarna liknar ni mest?
L: – Jag är mest som Bruno: blyg och drar mig undan.
D: – Och jag är väl mer som Dino: med överallt och umgås med alla.
L: – Och alla tycker om honom.

Dick och Louise
Ålder: 52 och 42 Bor: Vällingby
Yrke: Dick: Förut var jag reklamkille och träslöjdslärare. Nu är jag pensionär. Louise: Just nu har jag mest migrän. Civilstånd: Förlovade

Dino, Bambam, Bamse och Bruno.
Iller
Nypris: 1000–3000
Maxålder: ca 5–8.
Äter: I grunden kattmat

Ludde
Labrador/vaktelhund

Andra djur hos Dick och Louise:
Illern Ronja (försvunnen vid fototillfälle) och afrikanska jättesniglar.

Annonser
Posted in: Reportage