Stephanie flyr till en tecknad värld

Posted on 2011/07/05

0


Stephanie
På Qruiser: Surreal Bor: Östermalm i Stockholm. Flickvän: Ja. Gör: Ledig telefonförsäljare.

– Jag har två drömmar: att bli filmregissör i Hollywood eller resa till Japan och teckna manga. Jag älskar att skapa karaktärer och oftast fastnar jag för galna karaktärer som jag nog aldrig skulle orka med i verkliga livet.

Vad lockade dig till japanskt tecknat?
– Jag vill berätta historier och eftersom jag inte pallar att skriva så vill jag göra det i bilder. Jag är halvtysk så redan som barn satt jag som klistrad framför tv-kanalen RTL2, som alltid visade japansk anime. Karaktärerna har så många bottnar. Ingen är rakt igenom ond eller god, utan alla är flytande, även mellan läggningar och kön. Det finns hela genrer som handlar om kärlek mellan två killar – shonen-ai – eller två tjejer – shouju-ai.

Är de populära?
– Shouju-ai är en rätt liten scen och handlar mest om gulliga katolska skolflickor, men shonen-ai är rätt stort, särskilt bland tjejer av någon anledning. Många skriver egna historier, där de manliga karaktärerna från kända serier blir ihop, och oftast är de relationerna mer logiska än de i serien.

Hur då?
– De har mer karaktärsutveckling ihop. De bråkar, skrattar och upptäcker saker. Tjejerna i serien är mer skrikiga våp vid sidan om.

Kan du rekommendera någon hbt-manga?
– ”Gravitation” är bra. Men det jag kan störa mig på är att temat i shonen-ai ofta är ”jag är egentligen straight, men du är speciell”. De fokuserar på kärlek och passion, men tar inte upp de sociala frågor man kämpade med själv: ”vad ska klasskamraterna och föräldrarna säga?” Jag vill teckna en serie om det.

Har du någonsin blivit kär i en tecknad figur?
– Nej, men en karaktär jag känner mycket för är Deidara från serien Naruto: en missförstådd, destruktiv konstnärsjäl. Ingen ser honom, så han blir ond. Jag kan känna igen mig lite i den känslan. Jag hade en väldigt taggig attityd på högstadiet.

Beskriv din egen karaktärsutveckling!
– Det började i tvåan. Jag hade gått i montessoriskola och var väl inte helt skolmogen: när de andra räknade matte satt jag mest och ritade. Jag förstod inte 3+5, och när läraren frågade något rodnade jag bara. Det har alltid tagit tid för mig att lära mig något nytt, och jag tappar lätt koncentrationen på vägen. Jag blev blyg och tillbakadragen, vilket funkade tills jag bytte lärare på mellanstadiet. Hon avskydde mig, men älskade fjäsk. Samtidigt började klasskamraterna ”växa upp” och prata om att gå på NK:s parfymavdelning, medan jag hellre ville rita och leka. Det blev tydligt att vi bodde på Östermalm, och än mer tydligt att jag inte passade in.
– Min enda vän var en lite större, bossig tjej, som var rätt snabb att lämna mig när de populära tjejerna ville leka. Idag vill jag inte tänka på den tiden, jag grät ofta och fick prata med psykolog. När högstadiet kom sökte jag mig till outcastmänniskorna, som klädde sig lite mörkare än alla andra. Två av dem var vampyrer, själv kammade jag luggen för ena ögat, bar nitbälte, kajal, tajta jeans och converse. Jag pratade inte med de ”normala”, men målade ändå upp en bild av att de hatade mig. I den lilla gruppen träffade jag en tjej, och kom på mig själv med att alltid vilja finnas där för henne. Tillslut var det uppenbart: shit jag är inte känslolös, jag blir kär i tjejer.

När vände det negativa?
– Genom ungdomsgården Egalia och shounen-ai-mangan började jag känna att jag inte var helt alien. Så när jag började gymnasiet bestämde jag mig för att sluta vara utanför och börja säga ifrån. Första dagen såg jag en ensam tjej som jag började prata med och genom henne träffade jag min första flickvän.

Var hon också manganörd?
– Ja, vi var en grupp som började med cosplay: att klä ut sig till mangakaraktärer och göra egna videos där man driver med serien. Jag och hon hade bra kemi, och när vi klädde ut oss blev det alltid till karaktärer som var partners i sina serier. Det blev liksom en hint.

Är ni fortfarande ihop?
– Nej, det hände saker i gruppen som ledde till för mycket drama. Vi har ingen kontakt idag. Jag har en ny flickvän och gör nya underbara cosplayfilmer, med nya underbara vänner. Kolla upp oss på Youtube: Farbror Esters Pojkar. Alla är tjejer.

Vilken är den bästa mangan?
– Black Butler.

Hur kommer karaktärerna i dina framtida serier vara?
– Jag älskar karaktärer med ett jobbigt förflutet, men hatar när de grottar ner sig i det och är emo. Mina karaktärer ska vara ärrade, men inte trasiga, utan mer ”ok, det här har hänt, nu går vi vidare”.

Annonser
Posted in: Att komma ut