Andreas: ”Mamma lämnade mig utanför en kyrka”

Posted on 2011/08/05

0


Andreas
Ålder: 23 Bor: Uppsala Yrke: Jobbar på hotell. Civilstånd: Ingen pojkvän och har aldrig haft På qruiser: Medellín

Ditt Qruisernick – Medellín – är även namnt på en stad i Colombia,länge känd som en av världens farligaste och kokainhandelns huvudstad… Varför det namnet?
– Jag är adopterad därifrån. För något år sedan var jag på en återresa med Adoptionscentrum, tillsammans med min bror. Han är också adopterad, så vi besökte både hans hemstad Popallán och Medellín. För de andra på resan handlade det om att träffa sina biologiska föräldrar, men jag har alltid vetat att det inte finns något spår av min mamma och pappa. Inga papper, ingenting.

Saknar du att ha biologiska föräldrar?
– Nej, det har alltid räckt för mig att veta att mamma lämnade mig utanför en kyrka. Det var en stark upplevelse att få se den platsen och parken runt omkring. Om inte mamma hade velat att jag skulle få något bättre än det hon kunde ge mig hade hon inte lämnat mig där. De flesta colombianer är djupt troende katoliker och det som lämnas utanför en kyrka tar man hand om.

Fick du det bra då?
– Ja, jag växte upp i Jönköping med de bästa föräldrarna i världen. De är de enda jag saknar här i Uppsala. Min mamma är lärare på Jönköpings kulturskola, så jag var där hela tiden och målade och dansade. Jag önskar att alla fick en så kärleksfull ubppväxt.

Vad sade grabbarna i skolan om dina intressen?
– Jag har aldrig blivit mobbad eller stött på fördomar. Visst, jag har alltid synts som den enda mörka killen och den enda bögen, men jag har aldrig haft det svårt. Ibland önskar jag att jag hade en jobbig komma-ut-historia att berätta, men det har jag inte. Det har liksom alltid funnits där, så vad har jag att ”komma ut” med? Jag skulle aldrig vilja byta liv med Anton Hysén, som blev känd för sin läggning i stället för sin fotboll.

Är du lik din bror?
– Nej, tvärtom: han är stor, stark, tystlåten och håller på med kampsport. Men han har aldrig haft problem med min läggning. Däremot skulle jag nog bli provocerad om han kom ut som bög. Jag vet inte varför, men det känns så.

Varför flyttade du från Jönköping?
– Jönköping är fint om man tycker om att bada i Vättern, men annars är det en rätt tråkig industristad. Uppsalas studentliv och Stockholms alla nöjen lockade mer.

Fler bögar också, kanske?
– Jag har aldrig varit på gayklubb och jag gillar inte Melodifestivalen. Jag har inga homosexuella vänner och av alla sommarens festivaler är Pride den sista jag skulle välja att gå på. Däremot är jag sur för att jag missade Peace and Love. Det hade varit kul att se M.I.A. och 30 Seconds to Mars.

Hur går det att hitta en pojkvän om du inte rör dig i de kretsarna?
– Man kan flirta runt på studentnationer också. Men det går sådär, jag har aldrig haft en pojkvän.

Vad betyder utseendet för dig?
– Jag ser nog mer fåfäng ut än vad jag är. Visst, jag har rakat benen, färgat håret och noppat ögonbrynen, men jag är inte den som står hela morgonen framför spegeln. Jag vet att jag inte är den snyggaste killen, men jag gillar läget. Jag skulle aldrig lägga mig under kniven.

Ditt efternamn, Montoya, är det från dina adoptivföräldrar?
– Nej, jag hette Andreas Johnsson förut. En gång skulle jag vara hårmodell, och frisören blev sjukt besviken eftersom han trodde att han skulle få stajla artisten med samma namn. Han sade att om jag ville komma någonvart i showbiz fick jag skaffa ett eget namn. Så jag tog mitt colombianska efternamn – ingen heter Andreas Montoya.

Blev det någon mer showbiz?
– Jo, jag har skådespelat lite, och varit med i tv-programmen ”Flytta hemifrån” och ”Total blackout”. Jag är väldigt mörkrädd och älskar tävlingar och lek, så det var en kul utmaning att bli inlåst i en bur i mörker med en massa råttor och försöka hitta två bitar ost. Jag är glad att jag var förkyld … och att de klippte bort alla svordomar.

Annonser
Posted in: Att komma ut