Därför överlevde ABBA 80-talet

Posted on 2011/11/24

0


Detta bildspel kräver JavaScript.

Foto: Micke Bayart

Det har släppts många böcker om ABBA. Två stycken bara i år. Nu kommer en tredje – ABBA by Micke – en personlig berättelse från ett minst sagt hängivet fan.
Ursprungligen i QX december 2011

Micke Bayart beskriver de ABBA-biografier som släppts tidigare som ”faktaböcker”. Hans egen bok är något annat.
– Det här är ABBA från ett annat håll, sett ur en naiv tonårspojkes ögon. Jag visade den färdiga boken för Benny (Andersson) för några veckor sen, och han blev jättefascinerad av alla bilder han aldrig sett för. Jag fick berätta om delar av hans liv som han själv glömt bort, säger Micke Bayart.

Han växte upp i Stuttgart men bor nu i Stockholm. I mitten på 80-talet drev han fantidningen ABBA Fan-Blatt tillsammans med tre vänner. Trots att ABBA inte längre fanns följde de medlemmarnas fortsatta liv och karriärer.
– När jag tänker på vad vi gjorde så är det ett under att de stod ut med oss. Vi mötte upp dem på flygplatser och hängde utanför deras hus. Men de var så tillmötesgående! Inga divalater, bara ”hej, jag heter Benny”. Vi drev visserligen deras tyska fanclub, men jag tror inte att de ungdomar som avgudar en artist idag kan inte komma lika nära.

Vilket är ditt bästa minne från den tiden?
– Att träffa Frida i Österrikiska alperna. Hon frågade om jag också tänkte åka skidor och jag sade att jag hade fått en hjärnskakning. Hon höll på att lära sig tyska och undrade vad hjärnskakning hette. ”Gehirnerschütterung,” sade jag glatt.

Men kärleken till ABBA var långt ifrån omedelbar. 1974, när ABBA vann eurovisionsschlagern i Brighton med Waterloo, hejade sjuårige Micke istället på tyska Cindy & Bert som knep en sistaplats med sin Die Sommermelodie.
– Jag älskade musik, men lyssnade bara på tysk schlager då. Nu i efterhand minns jag att expediten i skivaffären försökte få mig att lyssna på engelska låtar och spelade Honey honey, men jag gillade den inte alls.

Det var istället omslaget till Arrival som väckte Mickes intresse. Han var på väg hem från ett tandläkarbesök med morfar när han såg det i ett skyltfönster: fyra människor hopträngda i en helikopter.
– Det bara måste vara bra! Jag älskar flygplan och när jag sedan hörde When I kissed the teacher var jag såld. Jag hade aldrig hört något liknande!

Att klasskompisarna sade att det var tjejmusik brydde han sig inte om. Även i Sverige fanns unga killar som såg varje skivsläpp som en högtidsstund:
– Musiken är fantastisk och produktionen håller fortfarande världsklass, säger stockholmsbon Anders som idag hunnit fylla 45.

Vilket är ditt bästa ABBA-minne?
– Vinsten i Brighton! Och så minns jag när jag köpte The Album på releasedagen. Jag kom hem med LP:n och märkte att det var a-sidans låtar på båda sidorna. Dumma jag gick tilbaka och bytte. Undrar vad den felpressningen varit värd idag…

Anders fick aldrig se sina idoler live innan ABBA upplöstes 1983. Men på gayklubbar världen över levde gruppen vidare. När Björn Ulvaeus delade ut priset för ”Årets homo” på QX Gaygala 2011 tackade han för att gayvärlden burit musiken genom ett decennium då den klassades som ”distinctly uncool”. Han gjorde det i en strassförsedd partytrikå, v-ringad ner till naveln. Enligt Micke Bayart var just scenkläderna en av orsakerna till varför ABBA aldrig dog på bögdiscots dansgolv.
– Det fanns en längtan tillbaka till det kitschiga 70-talet och Abbas estetik var så kitschig det kan bli.

Vad kände du själv när gruppen upplöstes?
– Jag tycker fortfarande att det är den bästa musiken som gjorts, men jag var aldrig något Take That-fan som blev hysterisk och hoppades på en återförening. När vi följde medlemmarna blev det så tydligt att alla var på väg åt olika håll. Frida lade av med musiken, Agnetha drog sig undan … Och hur skulle ABBA låtit på 80-talet? Som Gemini? Jag vet inte om jag hade velat det.

1988 trycktes det sista numret av Fan-Blatt. Micke åkte till London för att jobba och senare studera. Han tog med sig några av sina ABBA-foton, men de flesta lämnades tillsammans med alla hundratals skivor i ett skåp hemma hos mamma i Stuttgart. När huset skulle säljas åkte Micke hem för att hämta sina minnessaker. ABBA-skåpet var borta.
– Jag vet inte vart det tog vägen. Kanske flyttgubbarna slängde det. Men jag hade kunnat hämta de sakerna i 20 år men gjorde det inte.

Fanns det något i skåpet som du ändå saknar?
– Jag hade hundratals skivor och ännu fler bilder. Och ett brev från Fridas pappa Alfred. Men det får leva vidare som minne.

De foton han hade sparat scannade han in och tryckte i en privat minnesbok som trycktes i ett exemplar. När en vän hittade såg den på Mickes vardagsrumsbord väcktes idén till något större. Nu är ”ABBA by Micke” en återförening i miniformat för alla ABBA-fans att ta del av.

Fem Qruiser-bögar om ABBA:
Effe, 49, Hagfors
– Abba har ett sound som är unikt. Rösterna kompletterar varandra. Som ung hade jag dem alltid på i bakgrunden när jag satt jag i föräldrahemmet och läste.
Bästa låt: ”Dancing Queen”. Glädjen i musiken!

Mandelino, 27, Stockholm
– Det finns något enkelt och genialt i deras texter. Mitt bästa Abba-minne är när jag köpte Abba Gold, med allas autografer tryckta i plasten på fodralet.
Bästa låt: ”Gimme, gimme, gimme” har ett skönt drag och bra refräng.

One Of Us, 44, Motala
– Det är den bästa musik som någonsin gjorts. Jag såg dem spela 1973 på en marknad. Det var innan de kallade sig ABBA.
Bästa låt: ”Just like that” som aldrig släpptes i sin helhet. Jag har den på bootleg.

I am who i am, 21, Örebro
– Jag har gillat Abba sen jag var liten och sjöng med hemma på rummet så mycket jag orkade.
Bästa låt: ”The winner takes it all”.

Teddyrox, 45, Stockholm
– Jag tycker att det är bra att ABBA aldrig gjorde comeback. Integritet är ordet!
Bästa låt: ”If it wasn’t for the nights”. Outstanding produktion och jag älskar over-dubsen.

Annonser
Posted in: Kultur & Nöje