”Jag har en smak som en hallick från Polen”

Posted on 2012/02/09

0


Han drömde om att bli flygsteward på Finnair, men vaknar varje dag som älskad mångmiljonär i Jantelagens land. Mark Levengood har sedan länge accepterat att livet tappat all kontakt med verkligheten – och erkänner att han varit en ”falsk fitta” hela livet.

”Jag hatar Mark Levengood”. Googla den frasen, och du får bara två träffar bland alla de miljoner sidor som tillsammans utgör internet. Till och med Lasse Berghagen genererar mer näthat, för att inte tala om Björn Ranelid.

Mark Levengood är en av de få personer i landet som efter morgonkaffet kan låsa dörren till sin 20-miljonersvilla och gå till jobbet med en guldrolex på armen – och framstå som fullkomligt anspråkslös och oförarglig. Han kan till och med krocka folks bilar och mötas av ett leende.

Det har Mark Levengood precis gjort: framfälgen på den silvergrå Volvo som han parkerar utanför kontoret är bucklad och blå.

– Säg ingenting till Jonas!

Mark ler brett och berättar med kvittrande ögonlock.

– Det var helt och hållet mitt fel. Jag skulle svänga vänster i en t-korsning och ser att en bil kommer körande. Ändå åker jag ut i sakta mak och trycker till dörren på honom: ”Pupp!” Nästan lite gubbigt! Men han var hemskt rar, som om han var hedrad av att jag krockat hans bil. Jag blir nog väldigt bortskämd av min omgivning. Mer än jag vill erkänna.

Kanske är det rösten som gör det, det där honungslena som liksom får vad som helst att slinka ner i örat. Min finska mor hade till exempel  en CD-skiva där Mark Levengood redogjorde för fåglars liv och leverne. Medan Mark förklarade hur duvmammor kräks upp mat åt sina barn satt min egen mor i soffan med huvudet på sned, och log och stickade och tryckte på repeat.

Mark Levengoods nya föreställning heter just ”The Sound of Mark” och handlar om hur han som 14-åring rymde hemifrån för att söka sitt Mecka.

– Det började med att jag som sexåring såg musikalen Sound of Music, berättar han, pillar in en portionssnus under läppen och sjunker ner i en soffa. Jag var kanske det mest homosexuella som skapats och identifierade mig direkt med den där världen där man bara kunde sjunga bort sina bekymmer.

Så 1978 rymde han för att 14 år gammal försöka hitta sig själv i familjen Von Trapps gamla hus. Mark berättar att en vän gav honom ett tågluffarkort och hur han livnärde sig på vatten och sockerbitar som han stal i restaurangvagnar. Väl i Salzburg ringde han mamma från en telefonkiosk.

– Det enda hon sade var att hon nog skulle hitta ett bra barnhem åt mig när jag kom hem.

Hittade du ditt Mecka?
– Nej, och det är det allt handlar om, att vi inte kan söka bekräftelse någon annanstans än inifrån oss själva. Det enda jag hittade var en nazinunna, men henne pratar jag mer om i föreställningen.

Föreställning, programledare, sommarprat… Alla dina jobb går ut på att vara kreativ. Tar du aldrig slut?
– Det ger mer kraft än det tar. Igår till exempel så var jag jättetrött när jag kom hem, men så hörde jag på Ekot att namnet på Nordkoreas nye ledare Kim Jong-Un kan översättas till ”Morgonrodnadens stolthet”. Då började det bubbla i mig och jag var liksom tvungen att twittra att det även kunde betyda ”Arsle brett som en traktor” – lite beroende på dialekt. Och så var livet roligt igen.

Och visst verkar det roligt, Mark Levengoods liv. Han reser världen runt, hälsar på kungar och möter Dalai Lama. När han 2006 fick ärva en okänd mans fantasivilla i Saltsjöbaden accepterade Mark Levengood att hans liv nu officiellt var fritt från realism.

– Jag kan vakna vissa dagar och tänka att ”wow, får vi bo här?” Jämfört med mina förväntningar blev livet alldeles fantastiskt. Som 16-åring drömde jag om att bli flygsteward på Finnair. Eller sjuksyrra.

Men alla möten är inte så fantastiska som de låter. Att prata med Dalai Lama blev knappast någon religiös upplevelse, mer som att lyssna på en timmeslång mumlande monolog. När Mark höjde handen för att skjuta in en fråga, flätade Hans Helighet bara in sina fingrar i Marks, höll honom i handen, och fortsatte med sig och sitt.

– Han var en storslagen person, men var det så märkvärdigt det han sade? Och att intervjua Michelle Pfeiffer … inte var det någon av mina bättre stunder.

I det stapplande mötet med världsstjärnan som blivit en Youtube-klassiker frågar den då 28-årige Mark Levengood på om hennes pojkvän är snäll mot henne, och om det är lika roligt som det låter att vara rik. Han skrattar när han nu får frågan i retur.

– Om det är roligt att vara rik? Jo, jag har ju en smak som en hallick från Polen, och att kunna bejaka den är väldigt härligt.

Hallick från Polen?
– Ja, men guldrolex med diamanter och blå urtavla – vem köper något sånt? Och känn här!

En gyllene klackring landar i min handflata, tung som en blydank.

– Men allt det där är bara roliga påhäng, säger han. Mitt enda bestående smycke är min vigselring. Den ska jag begravas med.

Den tunna, släta guldrundeln fick han i somras då Mark och Jonas en gång för alla blev äkta makar. Livet hade vart mycket mindre spektakulärt utan de 25 åren med Jonas Gardell.

Men din man – är han snäll mot dig?
– Haha, han är en evig blåslampa i min oanat muskulösa röv. Han pushar på hårt när jag är lat, och är snäll när jag behöver det. Utan honom hade jag nog jobbat kvar inom vården.

När Jonas Gardells böcker började säljas i slutet på 80-talet var Mark mäkta imponerad av alla författarträffar som pojkvännen åkte på. ”Tänk att få åka till Sundsvall gratis!” Så Jonas peppade honom att söka till Dramatiska institutet.

Vartefter han levt har Mark Levengood bestämt sig för att säga ja till saker som skrämmer honom. På gott och ont tar det honom till platser han aldrig trodde sig få se.

2003 låg han klädd i en bröllopsklänning på en platta under Globens scengolv och lyssnade till dunket ovanför, där Jonas dansade steppdans med kvinnor i fjäderboa i öppningsnumret till Melodifestivalen. Vilken sekund som helst skulle plattan han låg på hissas upp genom ett hål i golvet.

– Tankarna rejsade runt i en Konsum-åtta i huvudet och jag tänkte att jag åtminstone skulle se ut som om jag var lugn. Och plötsligt stod jag där som en leende gräddbakelse inför fyra miljoner svenskar och tänkte: ”men hur hamnade jag här?” Men jag överlevde det också. Livet blir inte lika kul om man feglirar.

Vad är du mest stolt över att ha gjort?
– Faktiskt så är det allt som har med homorörelsen att göra. När jag och Jonas gick hand i hand i Sverige 1986 så var det ett helt annat land. Vi hann inte många meter innan någon gav sig på oss. Då var man långt ifrån bortskämd.

Redan som 16-åring gick Mark Levengood hand i hand med en annan pojkvän – ”den enda andra bögen jag visste fanns” – i Helsingfors första Prideparad och ropade med målbrottsröst efter frihet.

– Vi var väl tolv stycken då, generöst räknat. Men alla vi som vågade där i början hjälpte till att förändra attityder. Jag är oerhört stolt och glad över att ha fått vara med i den första vågen.

Känner du dig fortfarande som en i gänget?
– Det finns en gayhumor som jag känner mig otroligt besläktad med, men delar av queerköret blir tröttsamt. Jag kallar mig till exempel aldrig för hbt-person. Jag är inte bisexuell och har aldrig funderat på att byta kön. Självklart ger jag mitt fulla stöd för allas rätt att finnas till på lika villkor, men det där ”hbt” kom som ett klibb från ingenstans och plötsligt var det självklart att alla skulle skriva under. Då kände jag mig främmande.

Mark Levengood har just påbörjat sitt fyrtioåttonde levnadsår. Han har mycket kvar att hinna med innan det är dags att skriva på memoarerna, de som ska heta ”Ta mig i Mumindalen”.

– Men jag vet hur jag ska börja: ”När jag en dag står framför Gud fader kommer han att säga: du har varit en falsk fitta hela livet.” Sen kommer alla de uppriktiga historierna om Mark Levengood.

Sound of Mark har premiär den 20 februari.

****************
Mark William Levengood
Ålder: 47
Bor: Hus i Saltsjöbaden
Familj: Maken Jonas, barnen Amos och Olga.
Yrke: Tv-personlighet och skriftställare
Aktuell: Med föreställningen ”The Sound of Mark”
Mark om Gaygalan: Det är mer ”raj-raj-raj – nu dricker vi sprit och har kul”, och det passar en finne. Andra galor är liksom ”åh, nej, nu ska vi tycka synd om barnen”. Fast det är ju mitt fel, eftersom det alltid är jag som leder dem.
Övrigt: Auktionerade nyligen ut en hemmamiddag för 32 400 kronor till förmån för Musikhjälpen.

Fem fantastiska fakta.
1. Har tidigare designat tröjtryck och gav en t-shirt till sin chef på SVT. Trycket på baksidan var kinesiska för ”sug min kuk”. Chefen bar den ovetande vid ett besök i Peking.

2. Blev i USA erbjuden att spela in porrfilm. Tackade nej, till pojkvännen Jonas Gardells besvikelse. ”Tänk att få vara ihop med en porrstjärna.”

3. Har så svårt att känna igen ansikten att han en gång misstog sin egen kusin för en frireligiös främling.

4. Fick en gång ett samtal från Tove Jansson. Hon frågade om Jonas var hemma. Det kändes som att Gud skulle ha ringt och sagt att han slagit fel nummer.

5. Hade sin största ålderskris vid 35 och sökte praoplats som flygsteward på SAS. Fick nej med motiveringen att det skulle skapa förvirring i planet.

Annonser