Han är den nye Rebell–Robban

Posted on 2012/02/18

0


Nej, det blir inte bättre. Nej, vi lever inte i ett snällt samhälle. Robert Jacobsson har tröttnat på bilden av Sverige som ett öppenhetens land. Den 1 februari startade han uppror.

Till vardags är Robert Jacobsson sexualrådgivare i Ligga med P3. Den 1 februari skrev han det första inlägget märkt ”homoriot” på Twitter. Nu har tusentals berättelser tickat in som på 140 tecken vittnar om kränkningar på grund av sexuell läggning eller könsuttryck.

– Jag känner igen mycket som jag själv har varit med om, som jag förträngt. Många lever med en internaliserad homofobi och väljer att inte känna efter, för att det blir för jobbigt, säger Robert Jacobsson.

Hans egen historia börjar i Flatebyn, på gränsen mellan Dalsland och Bohuslän. Det var femhundra meter mellan husen och tre mil till bensinmacken. Skolbussen hämtade upp Robert och en handfull till på den tim- meslånga resan till skolan.

– Men ärligt talat minns jag inte mycket av min skoltid. Det är en ångestdimma. Jag kände att jag var den enda i mitt slag och att jag inte hörde hemma någon- stans. Jag umgicks inte med så många, utan höll mig för mig själv. Funderade över vem jag var och vad jag ville bli.

Han hade spridda intressen: spelade fotboll i laget som pappa tränade och var med i en blåsorkester, spelade ishockey tills han slog ut framtänderna som nioåring. Under högstadiet tränade han pardans sex gånger i veckan och tävlade i SM.

– Men egentligen hade jag inget stort intresse för att träna. Jag var rätt fet som ung och ville hellre ta det lugnt och läsa en bok. Jag läste mycket fantasy, minns jag.

Som femåring hade han börjat konstruera sig som homosexuell.

– Jag intresserade mig för killar och ville leka med killar. Det var säkert sexuellt redan då, men på ett barns nivå.

Minns du första gången du kände dig felaktigt behandlad på grund av din läggning?

– Det var väl i sjuan. Heterosexuella killar trakasserade mig. De kunde komma fram och göra blåtutte, vrida om bröstvår- tan på mig, utan anledning.

Du hade kommit ut då?

– Jag hade berättat för några skolbekanta, men rykten sprids snabbt.

Utifrån det du beskriver verkar du inte ha varit den heteronormativa högstadiekillen. Var det just på grund av läggningen som du blev utsatt?

– På högstadiet handlar allt om att inte avvika från någon som helst norm. Läggningen gjorde att jag blev lättare att komma åt.

Hur tog skolpersonalen hand om diskrimineringen?

– Jag talade aldrig högt om min läggning i skolan. Det var mycket som hände under den tiden som gjorde att jag distanserade mig från klassen och undervisningen. Jag tyckte inte att vi lärde oss något vettigt, jag blev högljudd och sade ifrån. Helt seriöst, min högstadietid är väldig suddig.

När klarnar det?

– Det klarnade inte, men det förändrades. När jag började i Göteborg i gymnasiet. Det blev en separation och ett sätt att kunna skapa ett nytt liv på mina egna premisser. Men jag vill inte på något sätt att det här vinklas som ännu en småstadsbög som flyttar till en storstad och så blir allt bra.

Det är just den typen av historier som Robert Jacobsson menar lyfts upp alltför ofta av såväl det här magasinet (QX) som övriga medier och genom kampanjer som RFSL:s ”Det blir bättre”.

– Man fokuserar på gullgull. Fester, trams och skoj. Folk får sällan vara besvikna och arga på riktigt. Sluta rapportera om Melodifestivalen och bidra till hbtq-revolutionen istället.

Sin tes att medierna måste ta sitt ansvar har Robert Jacobsson drivit hårt i TV:s debattsoffor. ”Han kom in som ett svärd i luften,” menar en TV4-medarbetare. I Malou von Sivers program Efter tio satt Robert i soffan tillsammans årets homo Anton Hysén, som medgav att visst finns det diskriminering, men att han inte tar åt sig av den. I SVT:s Debatt var det gaybloggaren Per-Robin Gustafsson som fick bli motvikt till Robert Jacobsson, med åsikten att hbtq-personer generellt lever gott i Sverige. Robert Jacobsson menar att homoriots tusentals historier bevisar motsatsen.

– Det finns väldigt många hbtq-personer som är osolidariska. Många har assimilerats och valt att leva på heterosexuellas villkor. Om man uppfattas som heterosexuell slipper man diskrimineringen. Till exempel säger en del att de inte skulle hålla sin partner i hand även om de var hetero och märker inte hur mycket de begränsat sig.

Du har intervjuat flera av dem som twittrat. Är det någon som särskilt berört?

– En kille berättade om hur han inte kunde trösta sin gråtande pojkvän på öppen plats, av rädsla för att bli nedslagen.

Är det upp till medierna att förändra det? Finns det något vi själva kan göra för att det ska bli mindre ovanligt med öppen samkönad kärlek?

– Ibland går jag hand i hand med någon och vet att det är en provokation, men det är inget samhälle jag vill leva i. Man kan inte begära av en individ att den ska föra allas kamp och vara politisk.

Om vi fortsätter din egen historia – varför förändrades ditt liv i Göteborg?

– När jag fortfarande bodde hemma träffade jag en kille, vilket inte funkade eftersom jag inte hade accepterande föräldrar. Jag berättade för mamma om honom i ett brev. När de hämtade mig från dansträningen sade de att de läst och sedan dess har vi inte diskuterat det.

Varför inte?

– I och med att mina föräldrar inte är accepterande. De har träffat två av mina pojkvänner, men har så pass svårt att prata om det – och då har jag valt att distansera mig ifrån dem.

Genom homoriot har Robert Jacobsson öppnat en ventil för människor att dela med sig av sina historier. 2010 gjorde journalisten Johanna Koljonen detsamma. Hennes Twittertråd ”prataomdet”, om sexuella övergrepp, blev teaterpjäs och släpptes som pocketbok i januari i år.

På Twitter fortsätter Robert Jacobsson hbtq-upproret, under samma paroll som när det begav sig år 1979: vi är arga, inte snälla – vi är homosexuella.

————————–

Namn: Robert Jacobsson Ålder: 25 Bor: i ett ganska queert kollektiv i Malmö Partner: Sökes. Senast sedda film: The Skin I live in. Artist på repeat: Nina Simone, Fleetwood Mac och Lhasa de Sela. I bokhyllan: Icke-heterosexuell litteratur i mängder plus en del heterosexualiserade klassiker som Doktor Glas.

————————

Saxat från #homoriot

”På min första skolinfo för RFSL 2005. Eleverna har förberett frågor på lappar. På den första läser jag ”Dö, bögjävel””

Anders Wallner

”Dagen du inte längre styrs av din rädsla är dagen du på allvar föds.”

Jonas Gardell

”Att ni alltid ska göra en GREJ av att ni är bögar!” Eh, nä, försöker bara leva mitt liv här, det är du som gör en grej av det.”

Mats Strandberg

”Vill ni ha redovisningskvitto?” krogpersonalens fråga till oss två kostymmän.Vi:”Nej, det var vår alla hjärtansdagmiddag”

Anders Backlund ”Att fråga två flator vem som är

mannen i förhållandet är som att fråga två ätpinnar vem som är gaf- feln.” Hanna F

”När en transsexuell berättade för mig att hennes könsceller fanns nedfrusna utomlands, men om sv fick veta skulle de förstöras”

Lisen Knafwe

”Åh är du bög?! Jag har en kompis som också är bög, ni skulle vara så söta ihop!” Victor Harju

”Homosexuality is found in over 450 species. Homophobia is found in only one.Which one seems unnatural now?” Malin Johansson

Annonser