Generation: form–tvärtom

Posted on 2012/02/18

0


Ljust och fräscht. Svenskt formspråk i två ord. Humorföreställningen med samma namn fick svenskarna att skratta av igenkänning under hela 2011. Men Vesa Honkonen, professor i inredningsarkitektur vid Konstfack, skrattar inte.

– Årets möbelmässa var en besvikelse. Man tuggar vidare i samma spår: skandinaviskt, slimmat och säkert. Följden av finanskrisen blir att möbelföretagen sneglar på varandra och är rädda för att göra fel och inte sälja, säger han.

Samtidigt är kriser rätt grogrund för dem som vågar göra fel och skapa något nytt. En sådan person är Ernesto García. I sitt examensarbete från Konstfack gjorde han nya möbler av gammalt skräp. ”Briljant” menade domarna vid fjolårets Habitare-mässa i Helsingfors.

Även om så kallad trash design knappast lär slå på bred front, tror Vesa Honkonen att den kan inspirera en ängslig industri som alltför länge kopierat sig själv.

– Vi lever i intressanta tider. Det har aldrig varit svårare att säga hur framtidens design ser ut, säger Vesa Honkonen.

Hos nästa generation formgivare finns ingen Stor Sanning om Bra Design. Det strama och rena ligger kvar som ett täcke från Stockholmsutställningen 1930, men ur revorna ploppar nu en mängd nya – och oväntade – uttryck upp. Trenden är att bryta trender. Det menar Leif Brodersen, prodekan vid KTH Arkitekturskolan.

– Internationellt ser vi en ny våg av kritisk postmodernism, med ornament och symboler istället för glasfasader mot vattnet. Men hos studenterna är formspråket mycket rikare. De tänker ”varför” och ifrågasätter strikta stilar.

Designgruppen Fuldesign i Stockholm personifierar fenomenet. Men det lär dröja innan den queera mångfalden syns i stadsbilden.

– Arkitektbranschen är svår, feg och konservativ, säger Leif Brodersen.

De yngre branscherna ger mer plats åt sina kreativa snillen. I alla fall på utbildningsstadiet. På skolorna för grafisk formgivning hyllas de som tänker tvärtom. Svenska multikonstnärer kombinerar akvareller med appar, vinner internationella priser och handplockas av prestigefulla byråer.

– Rollen som grafisk formgivare har blivit bredare. Våra studenter behärskar såväl traditionellt hantverk som samtida teknik, medan man på många skolor utanför Sverige oftare fokuserar på en enda sorts medium, säger Pål Pettersson, ämnesansvarig i grafisk design vid Berghs.

Men alla byråer är inte redo för renässansmänniskan, den som kan lite av varje. Saga-Mariah Sandberg examinerades från Berghs 2009 och använder sig av klassiska illustrationer till skulpturer, foto och digital animation i skapandet av grafiska profiler.

– Det är alltifrån hudvårdsprodukter till kokböcker som ber om handgjorda illustrationer istället för avskalad grafik. Jag får många uppdrag och det skulle underlätta om jag tillhörde en byrå, rent administrativt. Men där är det ofta så att en person gör en sak, jag gör lite av varje, säger Saga-Mariah Sandberg.

På formutbildningarna att tendensen just att yrkesrollerna suddas ut. Till purfärska mastersutbildningen Child Culture Design på HDK i Göteborg söker såväl konsthantverkare som arkitekter och grafiker som alla vill skapa för en bortglömd målgrupp – barn.

Första året sökte 40 personer till utbildningen. Året därpå hade siffran mer än tredubblats.

– Det är den första utbildningen i sitt slag i världen. Studenterna tar del av mångvetenskaplig forskning kring barns behov och lär sig omsätta den i lekparker, barnböcker och leksaker, säger Johnny Friberg, utbildningsansvarig.

Oavsett vilken form framtida svensk design har finns en sak som förenar studenterna på landets stora formskolor: ett genuint miljötänk och samhällsansvar som inte fanns för fem år sedan. Grafiker väljer lack och papper efter hur väl de bryts ned och industridesigners blir som slöjdlärare i sin iver att undvika spill. Alla är inte en Ernesto García, men tiden då formgivare skapade utan tanke på omvärlden verkar vara förbi.

Annonser
Posted in: Reportage