Björn Kjellman, i väntan på kuk

Posted on 2012/03/18

0


Just när Björn Kjellman trodde sig ha spelat alla queera roller som fanns så dök han upp – Patricia – en polsk pingpongfunktionär som helst av allt vill suga av hårdhänta Röda Armé-soldater i en pissoar.

Kuk. Ordet trillar ur Björn Kjellmans mun minst åtta gånger under intervjun. – Jaså? säger Björn Kjellman när jag påpekar. Det ordet har tappat all innebörd för mig. Jag vet inte hur många gånger jag säger det på scen.

Anledningen heter Patricia, den polske grovfjolla som Kjellman spelar när Lubiewo – kärleksön sätts upp på Göteborgs Stadsteater.

Manus bygger på Michal Witkowskis roman om två polska parkbögar som drömmer sig tillbaka till hur hemlandet var innan murens fall, innan västbögarna – plastmänniskorna – kom med sitt monogama kärnfamiljstrams och sin homosexuella frigörelse; när plastpåsar och t-sprit med lite fantasi blev till handväskor och champagne och när karlar var karlar som gärna förnedrade en fjolla i ett buskage.

– Det här är en berättelse som jag aldrig hört berättas förut. Det är så många delar jag fastnar för. Hur klarade homosexuella i öst anpassningen till västvärlden? Många hade levt under mycket stark förtryck och anpassat sig efter det, gjort förtrycket till själva klon i livet.

Är det därför de kallar sig själva fjollor, som ett sätt att bestämma över sitt eget utanförskap?
– Det blir lite för queerteoretiskt för mig att svara på, men de ser sig själva som våp och vill vara det. På så sätt är det lite som ett Stockholmssyndrom, att man gör sin förtryckare till gud.

Vilka är huvudpersonerna Lukrecia och Patricia?
– Två äldre män som ägnat sitt liv åt en snuskig pissoar i en park och drömmer om dagarna där det fanns så mycket Röda Armén-kuk att suga i den där parken. Det var den bästa tiden i deras liv, och de berättar den med en stor portion galghumor.

– Pjäsen väcker så många dis- kussioner om människans anpassningsförmåga och uppfin- ningsrikedom för att hitta saker som gör livet värt att leva, säger Björn Kjellman

Vad gör ditt eget liv värt att leva?
– Mina barn. Det är ett tråkigt svar, men ofrånkomligt.

Boken, som sålts i 150 000 exemplar i homofobins högborg Polen, bygger på verkliga berättelser och har kallats ”bögarnas Antigone”. Idag finns den på över 15 språk.

– Om boken är Antigone, så är pjäsen bögarnas ”I väntan på Godot”. En enda lång väntan på kuk. Det är så de uttrycker de sig.

Du har ett QX-pris för bästa drag för din roll som Candy Darling i livet är en schlager och har spelat en rad homo- och transsexuella roller sedan dess. Vad är det som lockar?
– Jag får använda sidor av mig själv som inte kommer fram i vanliga fall och öppna upp för nya karaktärsdrag. Efter att ha spelat Charlotte von Mahlsdorff i ”Jag är min egen fru” saknade jag den föreställningen väldigt mycket. Uppenbarligen är det något jag har ett behov av. Charlotte var dessutom härligt krass, som Patricia också är.

Skådespelare talar om att gå in i roller och hitta nya sidor hos sig själva. Får du fortfarande den upplevelsen efter så många rolltolkningar?
– Det är det fantastiska med yrket är att människan är så jävla stor. När det inte finns mer att upptäcka då är bitterheten lurande nära. Och en polsk fattig pingpongfunktionär, som springer på pissoarer och letar Röda Armé-soldater att suga av – han är definitivt ny i min repertoar.

På scen får Björn Kjellman sällskap av Oscar ”Motoboy” Humlebo som framför ett originalskrivet soundtrack. Pjäsen blir senare en del av HBTQ-festivalen i Göteborg.

– Jag vet inte hur en gaypublik tar emot pjäsen jämfört med en straight. ”Jag är min egen fru” var slutsåld i fyra år, med undantag av Prideveckan. Antingen hade bögarna annat för sig – eller så var de trötta på att höra berättelser om sig själva.

Lubiewo, i regi av Ronnie Hellgren, har urpremiär 30 mars på Göteborgs Stadsteater

Björn Kjellman

Ålder: 48 Bor: Stockholm Familj: Gift. Tre barn. Film jag ser om: Mannen från Le Havre. Väldigt finsk fast den är fransk. Artist på repeat: Wings, med min nostalgiplatta ”Band on the run” På nattygsbordet: Några Arnaldur Inridason och Felicia Farväl av Felicia Feldt. Och manuset till Arsenik och gamla spetsar som jag spelar i sommar, men oftast somnar jag utan att ha läst en rad. Fredagsmys: Klassiskt – en god middag, vänner, barn och ett avsnitt av Sherlock Holmes. Bus eller godis: Alltid godis. Polly. Oanad talang: Duktig i tvättstugan. Queera roller i urval: Candy Darling i ”Livet är en schlager”. Charlotte von Mahlsdorff i ”Jag är min egen fru”. David i ”Fyra år till”.

Annonser
Posted in: Kultur & Nöje