Stockholmaren från vildmarken

Posted on 2012/03/18

0


Malin Buska tog sig från Kulmungi till röda mattan på europas filmfestivaler. Nu vill hon längre.

Malin Buska tog sig från Kulmungi till röda mattan på Europas filmfestivaler.

HEMSTAD Scenskolan i Malmö låg 170 mil från barndomshemmet i Tornedalen. Men Malin Buska tog sig dit, och därifrån till röda mattan på Europas filmfestivaler. Idag är Stockholm hemmaplan.

Ursprungligen för MOOD Magazine #1 2012

Det fanns tre hus i den tornedalska byn Kulmungi. Två på ena sidan sjön, ett på den andra. Malin Buska bodde på den ensamma sidan. När skådespelaren berättar om sina barndomstrakter låter det ändå som en magisk plats, där norrskenet knastrade, björnar strövade över snötäckta gårdar och barn lekte Finska vinterkriget i bortglömda skyddsvärn.

– Och extra stora grytor med mat om någon hälsade på oanmäld. Men Tornedalen gör sig vackrast just som ett minne. Jag trivs bättre i större städer, där liv alltid hörs utanför fönstret och det finns något mer än träd att se. För mig är Stockholm hemma, säger Malin Buska, med urskogslugnet som ett dämpande täcke över rösten.

Hon stack hemifrån som 14-åring för att ”flytta till Sverige” och jobba med något kreativt. Det där laestadianska, att inte ta plats, har hon aldrig gått med på – alltid varit en tvärtomflicka.

Vid Stockholms filmfestival på hösten 2011 fick hon pris som svensk films kommande stjärna för sin genombrottsroll som Katrine i Björn Runges ”Happy End”, en film som ingen såg, men kritiker älskade.

Nu är det närmare till Europas filmfestivaler än till Kulmungi. I maj åker hon till Cannes.

– Jag har en bra magkänsla inför 2012. Många intressanta människor och möten, berättar Malin.

Hon ler åt frågan om vilka.

– Vissa saker är bra att hålla hemliga. Annars kanske förtrollningen bryts.

Men jo, hon har träffat regissören Luc Besson, och visst vore det en dröm att få jobba med Philip Seymour Hoffman.

– Den vanligaste frågan jag får är om jag inte är sugen på Hollywood. Jag säger inte nej, men det viktiga är inte var jag jobbar. Är rollen intressant tar jag min ryggsäck och far vartsomhelst med hjärta och engagemang. Det fantastiska med mitt yrke är att helt få kliva in i olika jag och hitta nya sidor hos sig själv.

MALIN BUSKAS STOCKHOLM:
Grand Hôtel.
Jag kom till Stockholm för första gången som 14-årig hotellgäst. Jag gillar hotell, de är som lånade vardagsrum. På Grand har många planer smitts under de fem år jag varit bofast i stan. Södra Blasieholmshamnen 8

Rönells Antikvariat
Som barn läste jag onormalt långsamt, men har bättrat mig. Idag älskar jag käns- lan av gamla böcker och udda ting. Birger Jarlsgatan 32

B.A.R.
Jag gillar deras koncept med lokala råvaror och de serverar fantas- tiska skaldjur till ett överkomligt pris. Blasieholmsgatan 4A

Lakritsroten.
Jag är galen i all sorts lakrits. Salt, sött, finsk, engelsk – allt! Sveavägen 107

Centralbadet.
Jag måste kunna bada bastu, särskilt om jag ska överleva vintern, och här är stämningen behagligt dämpad. Drottninggatan 88

Gallerierna kring Vanadisplan.
Många bra gallerier med nutida konst och foto, på liten yta. Hudiksvallsgatan

Bistro Paname.
Goda omeletter, små vinglas och fransk personal. Enkelt – men bra! Hagagatan 5

Babylon.
Om jag är på utgångshumör går jag varthälst mina vänner är och då blir det inte sällan hit.
Björns Trädgårdsgränd 4

Annonser