Vid 40 kom fjärilarna tillbaka

Posted on 2012/05/19

0


Namn: Sanna Bor: Stockholm På Qruiser: Copperandcoal Ålder: 40 Gör: Jobbar på ett äldreboende Partner: Dejtar.

– Såhär nervös har jag inte varit på länge. Jag har gått med hjärtklappning hela dagen, andats djupt och undrat vad jag gett mig in på.

– Jag har träffat en kvinna på internet och ska just resa ned till henne för första gången. Vi har bara pratat en vecka, men jag har inte känt såhär sedan jag var tonåring och skulle gå min första modevisning. Visst har jag varit kär, och lyckan de två gånger jag blivit mamma går inte att beskriva, men de här fjärilarna i magen … jag vet inte var de har hållit hus.

– Jag kom ut förra sommaren, men det här är första gången jag träffar någon över internet. Mina väninnor menar att jag kastar mig rätt ut utan simdyna. Så har jag alltid varit, det var så jag kom till Stockholm från första början.

Var bodde du innan?
– Nilivaara i Lappland. Det är en magisk plats, där solljuset ligger tungt gult över skvattramdoftande myrar om somrarna och fåglarna aldrig slutar sjunga. Det är en sorgsen känsla att det aldrig kommer att vara mitt hem igen. Mest saknar jag utsikten
från mitt flickrumsfönster om vintern: berg efter berg som gnistrar vita under sprakande norrsken och en stjärnhimmel som inte finns här. Berg gör mig lugn, man vet var man har dem.

Så varför flytta?
– Det fanns inget liv för mig där, en 176 cm lång tjej som gick modell på modevisningar och mässor, i ett samhälle där ”slätstrukenhet” var idealet. Så ofta jag kunde drog jag till Kiruna flygplats för en flygstol till någon släkting.
– Jag ville plugga mode och via Umeå hamnade jag i Stockholm. Jag märkte snart att modevärlden var full av vassa armbågar och lika fejk som naturen här i Stockholm. Jag gick runt med en fasad, som jag tillslut inte orkade bära upp. Jag var hellre själv än bland andra. Jag har känt mig fel väldigt länge.

På vilket sätt?
– Att jag inte kände förtroendet att jag fick vara mig själv. Jag har attraherats av kvinnor länge, men när jag försökt prata om det har det varit som att ställa fram något på bordet som ingen velat äta.
– De senaste åren har jag sagt upp många bekantskaper som tagit mer energi än de givit. Först nu, när jag slutat låtsas, har de riktiga vännerna kommit. Idag är det de som gör att jag ser Stockholm som mitt hem.

Har du lämnat modevärlden helt?
– Det har blivit mer en hobby. Vänner frågar mig ofta om råd, särskilt en väninna som nyligen kommit ut. Det verkar vara vanligt bland nyutkomna: man letar nya sätt att signalera vem man är. Det skulle jag kunna jobba med. Hbt-styling.

Ändrade du din stil själv när du kom ut?
– Nej, jag har alltid varit en kjoltjej i höga klackar.

Vad tänker dina barn om att kanske få en extramamma?
– Mina söner har inte haft några invändningar, även om de ofta sprang in när mitt ex duschade för att se om hon trots allt hade en snopp. De är bara tre och sex år. Jag har varit väldigt öppen med dem och sagt att de får vara med vem de vill när de blir stora, oavsett om det är en pojke eller flicka.
– Min egen mamma hade däremot lite svårt att ta in det. Vi brukar ringa varandra varje dag, men när jag berättade att jag skaffat tjej förra sommaren blev det tyst i nästan två veckor. Jag blev väldigt arg och besviken, mina föräldrar hade alltid varit så öppna med allt.

Hur är det nu?
– På något sätt har släkten vant sig vid att jag rör om i grytan, nästan så att de förutsätter att jag fått något nytt infall till nästa gång vi ses.

Och nu är du kanske på väg mot en ny kärlek. Hur länge tror du att de där fjärilarna fortsätter fladdra i magen?
– Vi får se. Hon möter mig på flygplatsen ikväll.

Annonser
Posted in: Att komma ut