21-åriga OS-hoppet kommer ut

Posted on 2012/07/27

0


Detta bildspel kräver JavaScript.


Sommarens OS i London blir det första där damerna får kliva in i boxningsringen. Sverigeettan Juliana Söderström fick stanna hemma.
Nu laddar hon inför OS 2016 i Rio. Kanske får hon sällskap dit av en flickvän.

Ursprungligen i QX augusti 2012

Lokalen ser knappast ut som en plats där mästare blir till: ett pingisrum med tejpade speglar, pastellfärgade gardiner och en ljummen doft av svett och liniment. 21-åriga Juliana Söderström ställer ifrån sig väskan och går för att byta om. Det är november 2011 och hon har just blivit rankad som Sveriges bästa boxare i 54-kilosklassen.

Hon halkade in i boxningsringen på ett bananskal som 16-åring, tillsammans med sin storasyster, trots att pappa ville att hon skulle fokusera på studierna.

– När jag skulle ställa upp i SM sade han att det aldrig skulle gå. Det triggade mig till att vinna. Pappa skickade ett förlåt-sms efteråt och sade att han följt allt på webben. Det kändes bra.

Ett tag drömde Juliana om OS i London, det första där kvinnor får delta. Men eftersom Boxningsförbundet redan satsade på äldre boxare i OS-vikten 51 kg, siktade hon in sig på Rio om fyra år.

– Det blir som hemmaplan. Mamma är brasilianska. Jag tror jag ärvt lite jävlar anamma från den sidan av familjen.

Hur är du som boxare?
– En jobbig jävel som man får jaga för att få tag på.

Juliana ler brett, som hon oftast gör. För att bli landslagets förstaval tränar hon tio pass i veckan, samtidigt som hon pluggar till sjuksköterska. Det blir inte mycket tid över. Botkyrkahallen har blivit som ett hem. Här heter pappa Paal Bjerke, en skrattrynkig norrman lika älskvärd som jultomten. I tre år har han tränat, tröstat och torkat näsblod.

– Julle ser ju mer ut som en basketspelare än en boxare, och var lite kalvig i benen när vi började träna ihop. Men hon har en otrolig vilja, och rejäl kraft i högern, säger Paal.

Om det inte vore för honom hade Juliana troligtvis bytt klubb till hårdsatsande Örnen. Att se dem träna för tankarna till filmen Million Dollar Baby, även om Paal ler betydligt oftare än Clint Eastwood. De är två generationer boxning som möts. När Paal började som 14-åring var handskarna stoppade med tagel. Efter några träffar var de inte mer än tumvantar.

– Det fanns inte ens priser till vinnaren. Det enda som delades ut var stryk. Ändå var det fler som höll på då än nu.

Det fanns nämligen levande legender. När svenske Ingemar Johansson gick i däck för sista gången 2009 skrev proffsboxaren Åsa Sandell en krönika om att även boxningen var på utdöende. Talangerna lockas av stjärnor i nyare kampformer som K1 och MMA, som även tagit över boxningens roll i filmer och tv-spel. Förra årets Warrior är ett exempel.

För Juliana betyder den dåliga tillväxten färre matcher och svårare att hitta utvecklande sparring. I damboxningens ankdamm har alla mött alla.

– Jag skulle egentligen ha gått match med landslaget idag, men den ställdes in. Det är surt, det betyder väldigt mycket att få möta internationellt motstånd, säger Juliana.

Hon skrattar men hävdar att hon är förbannad. ”Åtta på en skala ett till tio”. Hon tar ut sin frustration på de kuddar som Paal håller upp. De yngre killarna i lokalen fokuserar mer på henne än på sina sit-ups. Innan träningen diskuterade de vem av dem som skulle kunna klå henne. Ingen, kom de fram till.
Juliana brukar sparras med killar som ibland väger femton kilo mer än henne själv. Det ger en del blåtiror.

– Blickarna jag fick när jag sommarjobbade på Gröna Lund … Det såg ju ut som om jag hade ”ramlat i en trappa” eller något.

– Eller som att du hade en riktigt taskig pojkvän, skojar Paal.

En fråga som hängt i luften har fått sitt svar. Paal vet inte att Juliana gillar tjejer. Det gör inte pappa, mamma, mammas man eller något av syskonen heller.

– Alltså, jag vet ju knappt själv, säger Juliana när vi några dagar senare ses för lunch.
– Tanken väcktes när pappa frågade min syster om jag var lesbisk, eftersom jag aldrig drog hem några killar. Då började jag fundera. Jag har ju aldrig varit riktigt kär.

Hon skaffade ett konto på hbt-communityt Qruiser, vilket ledde till en fika med en ”trevlig tjej som gillade att träna”.

– Jag var rätt nervös. Vad skulle hända om vi blev kära? Men det har inte blivit så mycket mer. Jag har inte riktigt tid att dejta folk utan umgås mest med gamla klasskompisar och boxare.

Du är i början av din karriär, hur skulle det påverka dig om du kom ut?
– Jag tror att boxning och kampsport är rätt homofobisk. Jag trivs jättebra på klubben, men märker att det kan finnas en viss jargong. Bara det att vara ensam tjej gör att man kan känna sig lite utanför. Det blir en del killsnack.

Ibland är det Juliana som står för killsnacket. Efter att ha vunnit en match i Göteborg som dömdes av en blond kvinna med stora bröst och tajta byxor klev hon ur ringen och utbrast: ”shit, såg ni va’ snygg domarn var?!”

– Haha, så gör jag nog rätt ofta när jag tänker efter. Säger att tjejer är snygga.

Hur togs det emot?
– De såg mest förvånade ut. Jag tror inte de förstod att jag var seriös.

Hemma är hon inte säker på att nyheten skulle tas väl emot.

– På mammas sida tror jag inte att det skulle vara så ok. Hon är väldigt troende och skulle nog tycka att det var jobbigt att åka hem till Brasilien, om alla där skulle få reda på det. Min låtsaspappa skulle nog också ha svårt. Men det där är inget jag har bråttom med att berätta.

Först är det utbildningen och OS som gäller. Först ska hon säkra en plats i landslaget.

Den 24 mars 2012 får hon chansen.

Luften hänger tung i Torben Grut-salen under Stockholm Stadions läktare. Tolv matcher i Nordiska mästerskapen har redan avgjorts, men först nu kommer det verkligt stora publikjublet:

– I blå ringhörna, frrrån Botkyrka Boxningsklubb: Juliana Söderström!

I andra hörnan står norska Shora Rezaei. Juliana har mött henne två gånger förut, och vunnit, men när klockan nu klämtar för semifinal spelar det ingen roll.

Slag efter slag landar i luften eller glider av norskans handskar. Juliana grimaserar, försöker på nytt, men motståndaren duckar, går in på kropp, stör rytmen. Landslagscoachernas tillrop blandas med publikens. Men det är en norrman i rödbrun overall som skriker allra högst:

– Boxa din kamp, Juliana!

Paal ser ut att vilja gå upp i ringen själv. Med bekymrad panna och handen för bröstet ser han hur Shora kontrar in en träff till.
Efter två ronder står matchen och väger. Juliana ler inte. Sin första match någonsin vann hon genom att med ihopsnörd mage och adrenalinblind hjärna slå allt vad hon kunde tills domaren stoppade matchen. Hon har gått över 70 matcher sedan dess och vet att det inte funkar så längre. Hon måste bita ihop, leta efter luckor, hitta den där jobbiga jäveln inom sig. Nästa gång Shora duckar möts hon av en uppercut. Hon försöker kontra, Juliana går åt sidan, sätter två slag.
Publiken ropar hennes namn.
Snart gör även domaren det.

– Segrare, med siffrorna 19-16: Juliana Söderström!

Utanför ringen kramas hon om av Paal:
– Boxas du sådär i morgon är det kört, det vet du va?
– Ja-a, säger Juliana och skrattar.
Medan hon omringas av släkt och vänner ställer jag en sista fråga:

Om jag messar dig i morgon, är du nordisk mästarinna då?
– Ja.

Hon håller vad hon lovar och får representera Sverige i VM i Kina, Julianas första stora mästerskap på seniornivå. Men den enda svenska att boxa hem en medalj är Anna Laurell, som redan säkrat en OS-plats i 75-kilosklassen. Juliana förlorar sin öppningsmatch med en poäng mot en ungerska som efteråt ber om ursäkt. Det var Julianas seger.

– Jag var så jävla ledsen, säger hon på telefon. Men besvikelsen börjar lägga sig nu. Det går ju åt rätt håll.

VM-förlusten innebär trots allt ett steg närmare OS 2016. Ett steg närmare hemmaplan.

********************************
OS-boxaren och världssjuan Anna Laurell om Juliana
– Jag har följt henne ett tag och hennes utveckling går spikrakt uppåt. Hon är en teknisk boxare med bra räckvidd för sin viktklass.
Kan hon nå OS 2016?
– Absolut. Men jag tror hon bör sikta på att förbättra teknik och styrka utan att tänka på vilken viktklass hon ska tävla i. Hon är fortfarande ung, och att tvinga kroppen att hålla OS-vikten 51 kg kan hämma utvecklingen. Se till att bygga muskler, för att backa upp den fina tekniken. Förhoppningsvis finns det fler viktklasser för damer i nästa OS.

SVERIGE FÖRST MED DAMBOXNING
Sverige var först i världen med att tillåta amatörboxning för kvinnor 1988, men först 1994 erkändes sporten av internationella boxningsförbundet AIBA. Samma år hölls första SM för damer.
1999 anordnades det första europamästerskapet, och ett VM hölls två år senare i en gymnastiksal i Scranton, USA.
14 augusti 2009 blev det klart att OS i London blir det första där damer får boxas, dock bara i tre viktklasser jämfört med herrarnas tio.

Juliana Söderström
Ålder: 21 Bor: Studentlägenhet Visättra Familj: Mamma, pappa, styvpappa och en hel del syskon. Gör: Pluggar till sjuksköterska, är bäst i boxning Meriter: 2 SM-guld, 1 J-EM-brons, nordisk mästarinna Förebilder: Boxarna Anna Laurell och Cecilia Braekhus Laddar upp med: Realityserien The Contender och brasiliansk musik Övrigt: Är en händig pluggskalle som gillar matte. Kan dock förbättra sina matlagningskunskaper.

Annonser